Aftonbladet – 13 juni 1864, sida 3

diet, din dressering och enskilda öfning. Efter några få segrar skulle du lätt vinna friheten. Tänk på den saken, och då du har beslutit dig, så kom dit bort till fäktskolan och fråga efler gamle Hirpinus. Stålet han väl möjligen ha en eller annan rostfläck, men det är dock ännu fest och säkert. Farväl nu så länge, min gosse. Jag hoppas att snart få höra af dig igen!? Gladiatorn vankade bärmed sin väg med en mer än vanlig tvärsäker min och hållning, hvilka man väl torde få tillskrifva det mustiga sabinervin han i ymnigt mått hade förtärt, medan britten helt lugnt vandrade framåt i riktning mot sitt hem, njutande af den friska vind, som svalkade hans panna, och fördjupad i en invecklad tankegång, som hans nya väns råd hade framkallat. Sommaraftonens purpurfärgade glöd hade bleknat till sommarnattens milda och kyska skönhet. Stjernorna trädde fram, den ena efter den andra, med en mjuk, försmältande glans, icke matt tindrande, såsom i våra nordliga klimat, utan hängande likt silfverlampor på den oändliga himladömen. Gatornas bullrande larm hade sänkt sig till ett lågt och sömnigt sorl; de få vandrare, som ännu voro ute, gingo tyst och långsamt, likasom pjutande afstundens lugnande inflytande. Atven här, i den stora staden, tycktes allt andas frid, belåtenhet och hvila. Esca vandrade långsamt framåt, försänkt i grubblande tankar. Plötsligt träflades hans öra af symbalers klang cceh ljudet af menniskoröster. En vild, fantastisk melodi, stigande och fal lande med en sällsam, gäll kadens, fördes vindens vingar. Just som han stannade ör att lyesna, svällde den ut till en melodiös korurf, och hon igenkände Isisdyrkar