Aftonbladet – 13 juni 1864, sida 2

ra SOA Hon hyste hela qvinnans intresse för allt som hade en krydda af mysticism eller romantik, samt qvinnans osvikliga instinkt till att upptäcka hög börd och uppfostran under hvarje förklädnad; och här fann hon eh angenäm gåta i hållningen och utseendet hos hennes frändes budbärare, hvars ställning syntes stå i så stark strid mot hans utseende. Hon hade aldrig i sitt lif lagt något band på sina tankar och endast föga på sina handlingar; hon hade aldrig lemnat ett syfte ouppfylldt, eller en längtan otillredsställd ; men en ny och sällsam känsla, nför hvilken hennes modiga natur bäfvade illbaka, tycktes springa upp i hennes hjerta, nedan hon med halfslutna ögon betraktade yritten, och hon tvekade att erkänna för sig jelf, att hon aldrig förr i sitt lif hade sett n man sådan som han. Det var med en mera vek och dämpad öst, som hon nu tilltalade honom, i det on vred sig på sitt läger för att visaen ländande hvit skuldra och en rundad arm dess bästa dager. Du är ju en förtrogen tjenare hos min rände? Du är ju fästad vid hans person ch finnes alltid bland hans tjenstfolk?4 ade hon, mera för ått uppehålla honom ör något bestämdt syfte. Jag skulle vilja gifva mitt lif för Licinius! ar det snabba svaret. Men du är af ädel börd, återtog hon ned stigande deltagande; huru kommer jet sig att du befinner dig i denna drägt ch denna ställning? Jag känner icke ens litt namn. Hvad heter du?4 Esca, svarade slafven stolt och liknade nder tiden allt annat än en slaf. Esca, upprepade hon med ett ljuft tou all. SEsoa; detta är icke på ot af våra atinska namn. Hvem och hvad är du??