Aftonbladet – 11 juni 1864, sida 3

fordna herren och egaren, som nu hade blifvit deres patronus eller beskyddare. I mänga sall beroende af honom för den dagliga födan, som utdelades ät dem portionsvis vid bans dörr, hade deras förvärivice riket endest föga emanciperat dem frin banvs makt och myndighet. Medien förbällandet emellan patron och klient åstedkom mycket ondt i den kejserstaden, medan den förre kastade sitt mäktiga beskydds sköld öfver den seduarce brott. och klienten i sin tur blef den villise skafiaren ät hans herres lester, var det synnerhet den frigitne som, mer än alla dra, gjorde sig till ett villigt redskap åt sin patricicke principal, som offrade tid, böjelser — ja, äfven heder och ära åt sin herres nycker. De svärmwade nu omkring på Forum, ilånde fram och tillbeka ned en purgeits beckättica brådska, upptagua ef ärenden, hvilka i alltför många tall knappust skulle hofva uthärdat dagens ljus. Utom dessa fanns der en hel mussa utänningar, klädda i de mest olika drägter, om, under det de stodo der gapande, förvånade öfver den brokiga scenen framför tem, hindrade den allmänna trafikens gång. Der såg man gallern med sin korta, tät åtsittande drägt, purthern med sin kägelformiga färskivrsmössa: medern med sina vidbyxor: juden, burfotad och med sin svarta mantel; den stätlige epanioren, den krypande egyptiern, och blund dem alla den glatta och smidiga greken, obesväradt ipgrande gig fram öfver ellt der hopen var som tätast. Då någon förnäm herre peasse.rade fram genom iolkmussan, högt uppburen i sin bärstol eller stödjende sig på en favoritslafs skuldra, och frigiföa pch klienter banade honom väg med hotelser, kuof: far och slog, förfelade de senare slit