erhet, hvilken staten ensam kan förskaffa enne, men hon behöfver ti lika frihet, ty eltegarne i verksamheten kunna först rätt ullgöra ändamålet, då de äro fullkomligt riv i afsecude å valet af medel. Denna rihet måste begränsas genom allmänna laar, som förhindra, att någon utsträcker sin rihet utöfver de gränser, som andras hka rätt näste utstaka. Men behöfver industrien utom detta skydd, om staten är skyldig alla lugliga intressen, tt särskildt skydd? Det vill med andra ord äga, möter den industriella verksamheten inder och svårigheter, som staten bättre an öfvervinna än hon sjell? Detta är icke allet. Industrien kan bott öppna det mäl, om är henne föresatt, förmedelst sina ar;s ansträngningar och de kapitaler, ro frukten af förra tiders ansträng. Men detta är så längt ifrån attinlustrien skall bekomma arbetarne och kapialer af staten, att hon tvärtom är nodsa utt öfverlemna åt staten de arbeten och det sapital, som denna har af nöden. Den hjelp, som stalen sålunda skulle kunna lemna, måte alltså försiggå förmedelst dessa kapitaler ch arbetare, men staten skall naturligtvis yenom alt göra större anspråk på dessa iuränka den frihet och skada den säkerhet, som industrien behölver. Den skall således cke skydda industrien, utan just verka i motsatt riktning. Man päkullar likväl i allmänhet icke skyddet inåt, utan skyddet utåt, eller man 10rdrar, att staten skall inskränka konkurrenPn. Med andra ord, man begär, att staten skall försvaga den verksummaste uppmaningen till industriens framsteg, den dritfjeder, som den allmänna erfarenheten betecknar äsom den enda, förmedelst hvilken samhället kan få de bästa möjliga produkter med det minsta möjliga urbeie. Men går man icke just derigenom i den motsatta iktningen af den väg, man ville vandra? Skyddar man icke just derigenom industrien möt bvad som skulle komma den att lefva och blomstra? Detta anspråk strider till den grad mot sanningen, utt det icke har kunnat bana sig väg annorlunda än genom ett tvetydigt uttryck, hvars dubbla betydelse knappt blilvit klar ens för de flesia skyddsmän. Man har förblandat den nationella industrien med de naiionella producenterna eller rättare blott med en del ar dessa. Det äricke den nationella industrien man strätvat att skydda, utan blott de män, som frambringa eu del at denna förmögenhet, två slag al beskydd, som äro så olika, alt de icke kunna förenas med hvarandra. Att skydda den nationella industrien är att hjelpa den uppfylla sitt ändamäl, hvilket gär ut på att frambringa och fördela den största möjliga förmögenhet med det minsta möjliga arbete, eller med audra ord att tillfredssiälla folkets behor på det bästa och sparsammas.e sätt. Att skydda en del ar de nationella produkterna år likaledes att hjelpa uen att uppnå deras n 1, men detta ändamål är att njuta och rikta sig, att förskalia sig en inkomst och föröka den med den minsta ansträngning och så tå hinder som möjligt. Detta slags beskydd skall naturligtvis swäfva att inskränka konkurrensen, för att så vidt möjligt är halla de producenter, som det vill gynna, utanför en vällan, som krätver ständig austrängning al leras verksamhet, uppmärksamhet och in gter; skyddssysteniet, som blott har detta. slags skydd till syltemål, är dertöre licudt-Hgt stämdt mot kovkurrensen. Om man trän början hade haft klar insigt häri och vida skilt de nämnda arterua ar skydd från hvarandra, skulle systemet längt ifrån kom: mit i den gunst, som det åtnjuut. Men allt efter som insigien i de ekonomiska sauningarne utbreder sig, skola anhängarne ar skyddssystemet bli nödsakade autingen att medgitva, utt de icke förstå att skydda den nationella industrien; eller att de ville beskydda den genom att inskränka konkurrensen, hvilket är reut at entald. SkyddssyIstemet mäste nödvändigt fördyra de drodukiter, för hvilka det inskränker konkurrensen, och särskildt alla dem, mun erhåller utomlands it Denna fördyring måste sål des nödvändigt förminska de inkomster, t ver hvilka törbrakarne kunna disponera. Skyddsmännen förneka icke heller, aut detta skall bli följden; ändamälet är ju just att fördyra varorna och derigenom förskatfa producenterna en större inkomst. Men huru kan man vara i stånd att tro, att den nationella industrien skyddas derigenom att de förbrukare, som begagna hennes produkter, !å mindre inkomster? Ar det icke tydligt, att hou tvärtom måste lida deraf, då den summa, som man sålunda tager bort från förbrukarne, eljest skulle ha blifvit använd till att föröka efterfrågan efter industriens produkter eller ait föröka de kapitaler, öfver hv:lka hon förit Det är dock ett besynnerligt beskydd, som består i atl beröfva dem mun vill skydda en del af deras existensmedel. Huru skulle man anse den man, som rådde till att förminska vattnet i en å, för att gifva än större kraft, än den hade, att drifva en gvarn. Man möter här samma förvirring som of vaulör. Det är här fråga om att skydda icke den nationel a iudustrien, utan en viss klass ef producenter, som använda sina kapitaler och sin verksamhet på industrigrenar, hvilkas produkter man kan få med mindre kostnader på omsättningens väg. 3 innen framställa systemet som ett medel, hvilket icke blott skall föröka folket3 förmögeuhet, utan tillika myckenheten af det nationella arbetet. Emellertid NERD omtyckte aktören ifriet sin kur för den qvinna som föraktade honom, och lyckades slutligen efter mycket besvär förmå henne