juvelerna, i den vackraste vagnen och med de hvitaste hästarne i hela staden. Ju, om jag vore en dam, och en sådan man som hun gjorde sin kur för mig... sKullar du horom en man? inföll här hennes herrskarinna med tt föraktligt leende. Om dessa lockiga, parfymerade, välrukade varelser kallas män, då är det tid för oss qvipnor avt krya upp os Ä det att inte kraft och mod helt och hället mätte dö ut i Rom. Och du, Myrrhina, om känner Licinius och Hippias, och inte längre än sedan i går såg med egna ögon wvå huudra gladiatorer i cirkus, borde verkligen ha et bätre omdöme. Mun, kuntanka! Nästa gång kallar du väl den finhylta och snutvgra Paris för en man också!? Här utbrueto både piga och herrsksrinna i skratt, ty dessa ord påmiunte om en historia, ölver hvilken Vulerin var nägot lie: stolt. Denne På en ung egyptier, a skönt, men qvinligt utseende, hade nyligen kommit till ftalien, för att med icke ringa framgång uppträda på den romerska scenen. Hans tiva drag, hans urbildliga gestah och det qvinliga beliaget i hans puniomimiska gester hude gjort cn sior jörödelse i de romerska damernas hjerion, hvilka i elit uder varit all för svaga för sceniska behag. Hun förlorede icke heller något a den allmänna uppmärksemheien genom v I a semma numn som Neros olyckliga vorit, och kesiede sig pe in tvekan m på summa lysevde och vådliga ben. Mer, ehuru det v modet alt vara fö:älskad i honom, böjde sig Valeria dock al8g för modet, utan behandlade hovem sa! he.a den lugna likgiltighet bon kände söt behug, som j funuo näd för bennes ögon, Bårad aren dylik köld, gjorde den ! st,