Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 3

den eniga handlingen träda i ordets ställe och bringa den unga sjuklingens lifsfriska, fosterländska tanke till verklighet. S. L—d. (Insändt.) Också några ord om rikets ekonomiska karteverk. I nr 116 af Dagligt Allehanda för den 23 Maj förekommer under rubriken Rikets ekonomiska karteverk? bland annat ett särdeles lifligt uttryck af glädje öfver att sent omsider det ckonomiska karteverket kommit i gång, — säger artikelförfattaren — en i rikets karteverk särdeles fram: stående brist härigenom blitver afhjelpt, och då man betraktar den omständigheten, att alla Ruropas länder redan för omkring tjugu år sedan tillegnat sig enahanda slags kartearbeten, hvilkas nytta och behof äfven för vårt land längt för detta gjort sig gällande, men hvars utförande hittills blifvit fi idradt dels afalltför ringa och behofvet långt ifrån motsvarande tillgångar för arbetenas Ledrilvande och dels af vederborande myndigheters mångåriga meningsstrider om lämpligaste sättet för karteverkets bearbetande. Det är sannerligen skada att den glädje en hvar fosterlandsvän måste känna vid detta steg ÅA framåtskridandets bana skall så högst betydligt nedstämmas vid tanken — en tanke som artikelförfattaren tydligen icke haft — att om forttarande som hittills endast 4 å 5 personer årligen användas till det ekonomiska karteverkets utförande: så måste, då eriarenheten visat att 4 hela år åtgått för ett enda iäns — och dertill ett af de mindres — karteltiggning. en tidrymd af minst ett hundra är i innan rikets alla 2 län hunnit på samma sitt kartläggas. en tidrymd så stor att genom de derunder skeende mångfaldiga förändringar af alla de slag al föremål som kartorna med åtföljande beskriiningar skola upptaga. och genom dessas föraldrande, deras ändamål att alla tillsammans framställa en helgjuten bild af fäderneslandets ekonomiska tillstånd vid en viss tidpunkt (härvidlag omkring år 1959 eller hundra år efter karteverkets början) skulle totalt förfelas och således de under ett helt århundrade bortplottrade småsummorna vara förhufvudändamålet nära nog gagnlöst förspillda. Om detta skulle synas någon öfverdritvet, vill ndaren såsom exempel påpeka hurusom det utan tvitvel måste inträffa alt, då till hvarandra gränsande härader af olika län komma att karteliagas och beskrifvas kanske 50 å 100 år efter hvarandra, vägar och andra kommunikationsleder, som vid det ena häradets karteläggning hade sin rigtning åt en punkt vid gränsen, vid det andras uppmätning hade sin rigtning åt en annen el Ideles icke funnes till, eler att eft vattenaftappning genom två eiler Hera h en del af en sjv kunde komma att betecknas och beskrifvas så en starkt befolkad. odlad trakt, och en annan såsom mad, under det att en tredje del fortfarande betecknades såsom sjö, eller att karta och beskrilnmg visade en obebygd skogs-trakt på den plats der hvar man visste att det. fanns en betydande stad med sin jernvägsstation. Mot dessa exempel skall r nada någon invända: Men dermed är det ju icke värre än att den n gen. den nya kanalen eller jernvägen åkern eller staden sättes in på den gamla beskrilning efte tillgängsilda som kartehandInsändaren en sådan insättning af en mål! från och till tusentals jande dels nya dels korr med så ringa arbetsstyrka som 4 å 5 personer irligen medtaga en tid af minst 20 å 20 är I under alltjemt nya fc ingar inträffa, som umma fi och hvarander tredjedel af kartorna ela antal hinner öfv skrida den respektabla åldern af 100 år, hva i stället för att korteverket skulle fullkomma omkring det etter tt att gå tillväga aldrig någonsin kan utkomma ful Ni I Om det de hr afsigten att arbete och kostad för det ekonomiska karteverket ieke skola ara lika ändamalslöst bortkastade som arbetet och kostnaden det till är 1850 med så mycken obillighet på de Ii lig mängd rr med ty åt ningar mäste ösa landtmiitarne tyn ande sockenkarteverket (hvarom mera nedan) eh om det är den allvarliga afsigten att ändtigen bereda landet den värderika nyttan af ett! ändigt ekonomiskt karteverk. så finnes — nligt insändarens mening — ingen annan utväg in att rikets ständer under två eller tre på hvar undra följande statsreglerimgsperioder gåfve ett så stort anslag till kartev ts utförande att letta kunde under samma perioder på en gång ifver hela riket fullbordas, hvarefter karteverket 10:de, 15:de elter 20:de år med lätthet kunde Arbetskrafter bärtill vore Ha som dels enligt K. det ekonomiska kartcverket if personer de flesta r M:ts instruktion less utförande må verkställas äfven tom landtni ren. och dels sa örsta landtmätare sannolikt skulle manskapet för arbetet inom re tminstone i södra delen 0 kiftesverket bi irma sig sitt slut andra landtmätare vore att för arbetet påFör arbetets utförande på detta sätt samtidigt ver hela riket erfordras efter en beräkning af in medeltid af 5 år för hvarje läns uppmiltning i ch ett medelanslag af 15.000 rdr (ungefär såsom hittills) årligen för hvarje län, ett årligt tatsanslag under år af 300,000 rdr eler tillsammans 1.800.600 rå Denna somma kan v alltför storartad i ar ett ändamål, som icke iemnar direkt afkomst, acn man bör besinna att här icke är f v n materiel vinst. utan endast om att för ett änlamå nnande på en gång mgifva en större umma i stället för att under århundraden i småunmmor bortplottra ä indock vinna j I Def ekonomiska karteverket är egentligen icke j tt alldeles nytt arbete. Det har nemligen haft: n början och föregångare i socknekartearbetet, wars utförande på så sätt pålades landtmäterisåren år 1827 att upprättandet på egen! bekostad af en socknekarta u s för vice kommisionslandtmätare såsom vilkor för befordran. Detta i nedel att tillegna staten ett dyrbart arbete på nskilde, vanligen obemedlade personers bekos ad väckte likväl en sådan ovilja att oaktadt ricets ständer anslog ät de betryckta landtmätarne mn gratifikation (som ungefär kom att motsvara vandtlangningspenningen vid arbetet) och oakadt alla öfverdirektörens nödtvungna cirkulärer, uf åren 1846, 47, 51 och 1855, det lik icke kades att till något större antal förmå landtarne ataga sig denna uppoffring. hvarefter et ändtligen år 1859 lyckades öfverdirektörens yemödanden att från landtmäterikären få allyfad bördan af denna pålaga, i det att sagde år it en särskild personal med sin styresman blef ippdraget att länsvis fortsätta socknekarteverket mder benämningen: R. karteverk. Sålunda, sedan det v sig omöjligt att för ntet erhålla ett sådant karteverk, har staten trott ig böra gå en medelväg mellan att skaffa sig och att icke skafia sig ett dylikt. genom att derör utgifva en summa af 16 till 17,090 rdr, utan usigt att någonsin kunna bringa arbetet till en indamålsenlig fullbordan. Hvarje sann fosterjandsvän bör dock Loppas att härnäst sammanridande rikets ständer skola åt saken egna all len uppmärksamhet den fi nar, och på en sång taga steget fullt ut. Carlskrona i Juni 1864. er I ms Rältesänsg. och Palissaker. I