Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 2

anfallet mot Danmark i främsta rummet är ett krig mot de liberala idgerna och institutionerna, mot folkfriheten. Preussiska ministerpresidenten och holsteinska ständerförsamlingens chef äro ense derom, att den danska ?demokratiska? författningen — den, och intet annat — utgör hindret mot en varaktig försoning emellan Danmark och I Pyskland. Och detta är i sjelfva verket så enkelt och naturligt, som någonting i verlden. Eller måste ej för en preussisk junker den förhoppningen vara en oemotståndlig lockelse, att på en gång qväsa den genom exemplets makt farliga och oroande liberalismen i en grannstat och med en lättfången vapenäras glans blända och afväpna politiske motståndare inom eget land? Maste ej en rättrogen medlem af Schleswig-holsteinska ridderskapet längta tillbaka under absolutismens vingars skugga, hvilken nu — såsom förr — skulle bortskymma skilnaden mellan danskt och tyskt, och i hvilkens dystra haltdager folkfrihetens anspråk visa sig såsom samhällsupplösande, men deremot medeltidsartade ståndsprivilegier såsom statens och kungadömets bästa värn? — Jo, i sanning, detta är nästan sjelfklart och påtagAtt häri den egentliga grunden vore att öka till de tyske maktegandes tiendtlighet mot Danmark, anades redan länge instinktikt af hvarje frihetsälskande sinne; de politiskt bildades reflexion har i samma riktning gått händelserna i förvä och nu walva vi ju till bekräftelse den öppna bekännelsen — svart på hvitt —— af dem som uti Itzehoe och Berlin hållit rörelsens trådar. Visserligen har den förblindade folkfanatismen i Tyskland öppnat för Preussen ett kärkommet tilltlälle att begagna sig af korståget mot Danmark, för att göra ket är det dock blott den sekundära si af saken. Det egentliga syftet är i alla fall att bibringa folktriheten, ?demokratien?, ett kännbart nederlag i Danmark, i Preussen och — annorstädes Och likväl höja värt folk, att det ge ro, att det ej bör låta störa sig af ett blindt allarm, ty ingenting vigtigt är å färde — iksom fölkfrihetens segrar eller nederlag hos andra folk skulle vara oss likgiltiga! Vi hafva hört, hurn sig såkallande liberale män och — framför allt! — Sfosterlandsvänner? sökt inpregla hos den svenska allmänheten, att det tyska angreppet icke gäller eröfringen af Slesvig, utan endast (sie!) återtagandet af en författning?. Atten oberoende stat genom mäktiga grannars våld nödgas upphäfva en i laga ordning tillkomster, som tillropa men författningsreform -— det skulle således vara en obetydlighet, som ingenting ger i jemförelse med den kära fredens höga intresse! Den läran synes oss vara allt an nat, än svensk och fosterländsk. Mun kunde känua sig frestad att blow med föraktets tystnad den bemöta, om hon ej vore så insidiös och farlig. Hon är, denna lära, ett ringar. Skeubart må detta för ögenblicket framträda såsom hutvudsak: i sjelfva veran na kan slumra i godan ; gift, som — om det får genomtränga det allmänna föreställningssättet till sluts I I skall döda oss, liksom hvarje annat folk, som detsamma insuper. I Det är djupt sorgligt, utt en sådan i ot, I som den i de ofvan citerade orden uttryckta, kan hysas af svenska män. Emellertid är det godt att den ock blifvit uttalad, medan tid är att den bekämpa. Måhända var detj ännu litet oförsigtigt att yttra och förfäkta en sådan åsigt i ett land, hvilket som bäst bereder sig till en liberal förtattningsreform, den der i Petersburg, som i Berlin, yetraktas såsom en styggelse. Vi känna oss; verkligen 7humbug brochyrens? förlattare förbundne, derför D L ö . att han så öppenhjertigt ! röjt sjelfva hufvuddraget i ett politiskt askåd-: ningssätt. som blott alltför länge falskeligen , dolt sig under liberala och patriotiska lärger. Hans obeslöjade bekännelse al vära politiska neutrers och hemliga reaktionäre innersta tonke kom just i behaglig tid, fi alt lända folkfrihetens sanna vänner till varning och väckelse. Vi sade: till varning och kelse. Ja, ty vi veta nu, huru hos 0ss rektionens män i förening med vännerna af freden ä tout prix skola tala och verka, om Sverge en gång kommer att nödgas välj mellan krig och återtagandet af en f ning. Det kungliga förslag till eu representationsreform, som å nästa riksdag skall afgöras, är enligt vår öfvertygelse omfattadt med uppriktig tillgifvenhet af den stora ma Saritoten Af oveneka fallat Ravisnn derna