Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 2

mera antydde en Junos ma ka gestalt än en Hebes, ranka smidighet medan de yppiga konturerna af hennes gestalt antydde wognad och fulländning i hvarje lem — skulle de länga rundade armarne, de väl lagda små händerna, de fina välbildade fötterna kunnat anstå en Diana, så fulländad var deras symmetri, och den varma, men mjella hyn, det vällustiga behaget i hennes ställning, den ljufva tränaden 1 hela hennes hällnin ke hafva missklädt gudinnan, dä hon hängde öfver bergstopparne i de gyllene sommarnätterna för att skåda ned på Endymion och bada sin solvande gunstling i tloder af ljus och kärlek. En mycket kivkig kritiker skulle möjligen hatva anmärkt att Valerias kropp utiryckte mera fysisk etyrka än som år förenligt med fulländad qvinlig skönhet, att musklerna voro för mycket utvecklade och ult bela gestalten, trots dess rundude kon:urer, hade för mycket af en mans kroppsorganisation och en mans svällande styrka. Semma fel kunde äfven, ehuru i mimdre grad, hafva anmärkts mot hennes ansigte. Det låg rågct litet för mycken beslutsamhet i den fina örnnäsan, någonting al manlig djerthet och energi i den storu, väliormade munnen med sma breda, hvita tänder, som de tfylligaste och rosigaste läppar icke .örmådde dölja -— en skugga at manlig stränghet på den låga, breda panpav,jemn och hvit, men något iramståcnde, och kvappast mildrad 2! de markerade ögonvbrynens väge eller af de mörka Iransar som beslöjade de stora, leende ögonen. Och likväl var det ett ansigte, hvilket en man, och ännu mindre en gosse, icke gerna skulle kunnat betrakta utan farhåga att han alltför snart skulle lära sig att längta efter tess blickar, dess leenden, dess bitall och tess kärlek. Det låg en rådan glöd at helsa utbredd öfver den fina, genomskinliga hyn, n sådan friskhet och luäskiatt i färgen på sea blomstrande kinder, en sådan glans i le grå ögonen, som biixtrade så betydelseullt då Iron log, som glimmede med en gå