Aftonbladet – 9 juni 1864, sida 3

I I de flera olika förslag hr öfversten uppgjort till e. k. sammanbindningsbana genom Stockholm, intaga utfyllningar i Mälarehamnen främsta rummet. Redan hr öfverstens första förslag var att gå öfver Riddarfjärden med en bank af ungefär 1200 fots längd, och hr öfversten räknar dertill 84.000 kub.I famnar grus och stenfyllning. Till jemförelse härmed får jag omnämna den al engelska ingeniören Brunel byggds, är 1859 öpnade Alberibruggan öfver Tamors i floden, vid Saltash, 3 svensk mil ofvan I Plymouth. Brunel löste här ett problem i flera omständigheter liknande det utt gå öfI ver Riddarfjäden med en jernväg: men hen gick tillväga på ett annat sätt än det hos oss föreslagna. Vattnet, som skulle passeras med jernvägen, tillhörde Plymouthe I vidsträckta hamn, der rörelsen ingenstädes fick störas. Han slog eu bro, 228 sv. fot läng. Vattendjupet på midten af brosträckningen var 72 fot intill muddern, som ytIHterligare hade 16 fots djup ned till klippTerund. Till denna grund nedsänktes nu en Ji båda ändar öppen cylinder af smidt jern, med 37 fots diameter och 92 fots höjd, så alt dess fot kom 59.s fot under högsta vattenhöjd. (Genom anstalter, som det skulle blitva för vidlyftigt att här anföra, pumpaI des denna cylinder läns, hvarefter uti denJ samma uppmurades från klippan en masI siv cirkelrund bropelare af 36 lots diameter och 9IS!2 fots höjd. Nu borttogs öfre delen af jerneylindern, och yppa murpelaren restes vidare 4 åttkantiga kolonner af gjutet jern, 10 fot i diameter och 94 fot höga, att uppbära jernbanan, som följaktligen kom 102,7 fot öfver högsta vattenhöjd. På hvardera sidan om den så uppförda bröpelaren var ett spann af 467 fote vidd: således, för jen brolängd af IA fot eller så långt som från Riddarholmen närmast öfver till Skinnarviken, blott en bropelare. För en liker längd af 934 fot, innehöll öfverste Eriesous hank 65,380 kubikfamnar fyllning. MurI masson i Brunels bropelare utgjorde 464 kubikfamnar. Brunel hade således nog af Vyurdel af den massa materiel, som hr öfverste Ericson behöfe Med en bank skulle seqelleden stängas. Den ensamma bropelaren lemnade hamnen fullkomligt fri och öppen, äfven Jör linieskepp. Brunels bro ger ett exempel af 19:de århundradets ingeniörskap. Sist har hr öfverste Ericson, för banans förande från jeruvågen till Kött-torget, föreslagit utfyllning af er grusbank under vatten till 12 fot nära vattenytan, med 60 fots bredd i krönet, 39,000 kubikfamnar. Uppå denna uttyllda bank lägger han stenkistor eller pålgaller? att bära bropelarne. I hvarje lärobok i brobyggnadskonsten föreskrifves, alt, om flodbotten ej utgöres af berg, sänke bropelarens fot minst 2 fot under den naturliga, af floden sjelf bildade bädden, på det att underskärning af vattnet ej må egu rum. Vid byggnad af en jernvägsbro öfver Allier i Frankrike åren 1557-1559, sänktes bropelarne, under den naturliga flodbotten, ända till 342 fot, genom en bädd af grus, ned i ett undre fast lager af mergel. Ingeniörerna lära, att gruskorn af 12 tums groflek bortsköljas af vetten, när det har endast 12; till 1!2 fots hastighet i sekunden, och att granitbitar af 414 kubiktums rymd bortföras med 2 till 274 fots vattenhastighet i sekunden: hastigheter, som äro mycket ringa både för floder och för ett sakta sqvalp för vinden i sjöar. Jag har vid högt vatten i Mälaren uppmätt hastigheten under Norrbro till 12,15 fot i sekunden. Under sådana förhäållanden kan det icke bestridas att en grusfyllnad till grund för bropelarne, såsom hr öfverste Ericson föreslagit, omöjligen kan tillmätas något bestånd för framtiden, utom det att en sådan brobyggnad skulle otvifvelaktigt och snart bilda ett nytt katthaj mellan Carl XIV:s torg och denna bro: hvarjemte hamnen blefve, genom brobyggnadens intrång, till allra största delen förstörd. — Stenkistor, som hr öfversten vill begagna. äro ej på århundraden använda för ordentlig brobyggnad af kunniga ingeniörer, och kunna ej annat än anses för fullkomligt odugliga för jernvägsbroar. Pålgrund är i den nyare tiden förkastad och öfvergifven. Dessa af hr öfverete Kricson tillernade byggnadssätt tinnas icke i mitt förslag. Jag har derjemte vält en annan väg för vattnews passerande, nemligen öfver Saltsjön, öster om Slussen och Norrbro, der utom andra fördelar ett mycket mindre vattendjup förekommer. : Den a mig föreslagna sammanbindningsbanan utgår, från nu befintliga bana, närmare södra bangården än öfverste Eriesons förslag. En tunnel börjar i mitt förslag, likasom i hr öfverstens, i qvarteret Dykärret större, n:r 37, dit grenen från nuvarande jernbana hos mig är blott 920 fot då den hos hr öfversten är 1600 fot. Min tunnel utmynnar under huset n:r 5 vid Lilla Mariegränden, och är till sin hela längd, 1400 fot, fullkomligt rak, då hr ötverstens är 1450 fot, och krokig. Härifråuv ledes min jernväg på arkader och broar, i höjd af 48!2 fot öfver null på Slussens skala. Tunneln hos mig får följaktligen mindre lutning än hos hr öfversten. Jag passerar på bro straxt öster om Slussen och sedan på arkader öfver Skeppsbron, så åter på ro öfver Norrström, på arkader öfver Curl XI:s torg och Östra Prädgårdsgatan, in i qvarteret Näckström, n:r 4, och ut i n:r 10 samma qvarter, så öfver Berzelii park, bakom statyen, samt öfver Hamngatan och in i qvarteret Skrafvelberget mindre, n:r S, till bangården. j De vidare upplysningar, som kunna ertordras, utöfver hvad rituingen framställer, erbjuder jag mig att på kallelse personligen afgifva inför beredningsutskottet. Stockholm den 7 Maj 1864. Baltz. Oronstrand. Tvist mellan hofkapeliets ledamöter och dess pensionskassa synes på väg att uppstå med anledning at den algift, som blitvit till kepellet erlagd för dess biträde vid Harmoniska sällskapets konserter. Föremålet för tvisten inhemtas af följande skrift, som blifvit ingifven ill hr justitie-kansleren! Då vid en sammankomst bland kongl, hoflapellets hrr ledamöter under den 3 innevarande ånad. med anledning at ifrån harmoniska sk!!