Aftonbladet – 9 juni 1864, sida 2

växt i makt och inflytande genom det krig, hvars bördor de till största delen hafva burit. Att de icke unna Preussen ens den minsta utvidgning af dess område faller af sig sjelf... Men blott och bart den tanken att Preussen skulle få något gagn af de gjorda uppoffringarne stör deras nattro. Den nya hertigen, säga de, får alldeles icke stå i något annat förhållande till Preussen än hvar och en annan förbundsfurste. Han får icke tvingas till att afsluta militäriska, maritima eller något slags konventioner med Preussen, Hans suveränitet skall vara alldeles fullkomlig.? De sednaste yttringarne visa hvad som är i fråga. Preussen har — mycket emot sin vilja — nödgats öfvergifva alla planer på att göra omedelbara eröfringar från Danmark, och det vill nu hålla sig skadeslöst genom att göra Augustenborgaren till en preussisk ståthållare, som icke skall hafva andra suveräna attributer än hertigtiteln. Om detta lyckades skulle det i verkligheten vara detsamma som om Holstein, Lauenburg och Sydslesvig hade blifvit afträdda till Preussen, vch det är fördenskull icke underligt att österrikarne och mellanstaterna hysa ett så lifligt intresse för Augustenborgarens rättigheter. Pretendenten har nu lemnat Berlin, hvarest man säkerligen starkt bearbetat honom för de preussiska intressena, och nu skola motståndarne taga honom under behandling. Emellertid är det osäkert om han begitvcr sig till Wien, eller om underhandlingarne med Österrike kola bedrifvas på Dolzig med ett ombud för orefve Rechberg.