Aftonbladet – 9 juni 1864, sida 2

eå väl för den direkta som den indirekta produktionen lika, för så vidt de kunna göras lika, efter som den blott låter den olikhet qvarstå, som är oundviklig, nemligen transportens. Jag tillägger, att friheten äfven g koren lika för förbrukningen. Detta tänker man aldrig på, och likväl är det någonting väsentligt, emedan förbrukning dock till sist är målet för våra industriella sträfvanden. Medelst den fria omsättningen skulle vi kunna njuta den portugisiska solen såsom portugiserna sjellva ; invånarne i Havre skulle under friheten lika väl som invånarne i London och på samma vilkor ätnjuta de fördelar, som naturen skänkt Newcastle i mineralogiskt afseende. Skyddsmännen tycka utan tvifvel att jag är fallen att framställa paradoxer, men jag vill dock våga det och gå ännu längre. Jag pästår och jag tror verkligen, att om j två länder stå under olika vilkor för produktionen, skall det land, som är minst gynnadt af naturen, vinna mest på omsättningsfri heten. För alt bevisa detta, måste jug aflägsna mig något från den form jag eljest begagnat, men jag vill göra det, först emedan hela frågan ligger deri, och dernäst, emedan det skall gilva mig tilllälle att framställa en ekonomisk lag af största vigt, hvilken, rätt förstådd, synes mig egnad att till vetenskapen återföra alla de sekter, hvilka i våra dugar i chimerernas land söka den harmoni, som de icke kunnat finna i naturen. Jag menar lagen om förbrukningen, hvilken man kanske kunde förebrå de flesta ekonomister att ha alltför mycket försummat. Förbrukningen är det slutliga målet för alla ekonomiska fenomener:; det är följaktligen i denna, som deras sista och slutliga lösning mäste sökas. Ingen insam eller ogynnsam omständighet kan vara af fortfarande verkan på producenten. Såväl de fördelar, hvilka af naturen och samhället slösas på honom, som de olägenheter, som följa med, glida, så till sägandes, bort ölver honom och försvinna i sumhället, då detta betraktas från förbrukningens synpunkt. Detua är en i sina orsaker och verkningar beundransvärd lag cv . och den, hvilken det skulle lyckas aut beskrifva den väl, skulle i min anke ha rättighet att säga: Jag har icke gått på jorden, utan att betala min skatt til samhället.? Hvyarje omständighet, som gyunar produktionen, mottages af producenten med glädje; ty den omedelbara verkan deraf är, att han blir i stånd att göra samhället flera tjenster för en större ersättning. Hvarje omständighet, som förhindrar produktionen, mottages deremot af producenten med ovilja, ty den omedelbara verkan deraf är, ult hans tjenster inskränkas och följaktligen äfven hans inkomst. Det var nödvändigt, att de omedelbara verkningarne af de gynnsamma och de ogynusamma omständigheterna föllo på produeentens lott, på det att han på ett ocmotständligt sätt må förmås ut söka hvad som gynnar produktionen och undj i j vika hvad som förhindrar deu. Om en arbetare har förbättrat sitt arbete, för han sjelf den omedelbara fördelen at förbättringen. Detta var nödvändigt för att förmå honom till ett intelligent arbete, och det var rättvist, ty ett strätvande, som krönes med framgång, bör ha sin belöning Men jag påstår, att ouktadt dessa goda och onda verkningar i och för sig äro fortfarande, äro de det dock icke iör produ(centen. Om detta vore händelsen, skulle principen för en progressiv och följaktligen vändbg olikhet ha blitvit införd bland menniskorna, och det är derföre som dessa goda och onda omständigheter suart förlora sigi det stora samhället. Jag skall genom nägra exempel upplysa, huru detta går till. Lätom oss förllytta oss till det femtonde århundradet. De menniskor, som slå sig på att alskrifva, erhålla för den tjenst de göra en lön, som rättar sig efter den vanliga laran för betalningar. Bland dessa män finns det en, som söker och finner medlet att hastigt mångfaldiga exemplar af en och samma skrift. Han uppfinner boktryckerikonsten. Först är det blott en man, som blir rik, hvaremot många andra bli fattiga. Iluru förunderlig upplinningen än är, vet man dock i början icke riktigt, om den icke är mera sorglig än nyttig. Den tyckes införa ett frö tll en oändlig olikhet i verlden. Culttenberg får stor fördel af sin uppfinning och utvidgar sin rörelse med ulitagunde fördel, så att han ruinerar alla at skrifvarne. Hvad allmänheten, förbrukarne, angår, så vinner hon i detta fall blott litet, ty Guttenberg nedsätter priset på sina börker blott så mycket, som behöfves för utt undersälja konkurrenterna. Men den tanke, som bringar harmoni i himlakropparnes rörelse, har också förstått bringa harmoni i samhällets inre mekanism. Vi skola få se, huru de ekonomiska fördelarne af uppfinningen undandragas den en skilde och för beständigt bli massans mensamma arfvedel. rfaringssättet blir slutligen kändt, Guttenberg är icke längre den enåa, som trycker, andra följa hans exempel. Deras vinst är i början mycket betydlig; de få sin belöning, för det de först beträdt efterföljdens väg, och detta var åter nödvändigt, på det de skulle dragas in på densamma och förmås arbeta på det stora, slutj ve lej liga resultat, som vi närma oss till. Deli förtjena mycket, men dock mindre än upp1 finnaren, ty konkurrensen har börjat sitt verk. Böckernas pris faller ständigt, ochl( vinsten af tryckningen aftager, allt efieri som man aflägsnar sig från dagen för upp-1 tinningen, det vill säga, allt efter som et-l. terföljden blir mindre inbringande. Snart kommer den nya industrien ued på sin normala plats; med andra ord: boktryckarnes vinst är icke längre ovanligt stor, och den bestämmes nu, hkkusom förut afskrifvarnes, efter den allmänna taxan för vinsten, Produktionen såsom sådan har således åter fått den ställning, som den hade vid sin utgångspunkt. Men uppfiuningen har lika fullt blilvit förvärfvad åt samhället: besparingen i tid, arbete, ansträngning för