Aftonbladet – 8 juni 1864, sida 2

ANV tora kolförbrukning och andra oj ka ofördelaktigt for sma egare, numera ger en nycket god behållning. Att göra vilkoren för produktionen lika. (Af Fr. Bastiat.) Men säger... men för att icke bli beskylld att läg a sofismer i munnen på proektionisterna, skall jag låta en al deras ickligaste förkämpar tala. Denne (vicomte de Romanet) har yttrat öljande: Man går ut ifrån, att skyddet i Fraukrike blott bör representera den skilnad, som örelinnes mellan omkostnaderna vid en wandelsvar:s producerande hos oss och omkostnaderna vid samma handelsvaras prolucerande hos våra grannar. En på denna ;rundv I beräknad skyddsafgilt betryggar lott den fria konkurr: sen; den finnes enlast der, hvarest likhet i vilkor och börlor finnes. Vid en hästkapplöpning afväger nan den tyngd, som hvar och en af sprinsarne skall bära, och man gör vilkoren lika ör dem, ty eljest skulle de icke vara konkurrenter. När en af säljarne i handelsverlden kan lemna sina varor till bättre pris in andra, upphör han att vara konkurrent och blir innehalvare af ett monopol. Tag bort skyddet, ori representerar sk Inaden utgifter, och utlandet skall öfversvämma er m rknad och tillskansa sig monopolet.? En annan försvarare af protektionisterna (Matihieu de Dombasle) har sagt: IHvar och en bör för sig sjelf såväl som för andra vilja, att landets produktion skyddas mot utlandets konkurrens, så ofta denna ser sig i stånd att lemna varorna till ett billigare pris.? Detta argument återvänder oupphörligt i skyddsmännens skrifter. Jag har föresatt mig att undersöka det om orgsfullt, och jag ber minn läsare vara uppmärksamma, ja till och med tålmodiga vid denna undersökning. Jag skall först sysselsätta mig med de olikheler, som äro grundade i naturen, och dernäst med dem, som stå i samband med bördorna. Här likasom annorstädes finna viskyddesystemets teorctici stå på producentens slåndpunkt, hvaremot vi försvara de olyckga förbrukare, på hvilka de förra absolut icke vilja fästa afseende. De jemföra industriens fält med en kapplöpning, men här är loppet på en gång medlet och afsigten. Allmänheten intresserar sig för saken för dennas egen skull. När hästarne slippas ut allenast i afsigt att få veta hvilken som springer bäst, så är det rätt att ställa krea turen i lika förhållande; men om afsigten var alt få en högst vigtig underrättelse för. fram till målet, bör man dock icke, uten att råka i motsägelse med sig sjelf, upptälla hinder för dem, som besitta de bästa vilkoren för hastighet. Och likväl är detta just hvad som under skyddet göres i industrien. Man glömmer det re ultat man vill ernå, nemligen välstånd, man ser bort derifrån och uppoftrar det ändock genom en formhg förvrängning af frågan. Men som vi icke kunna föra våra motståndare öfver pi vår ståndpunkt, måste vi stödja oss på deras och undersöka frågan med a:seende på produktionen. Jag skall söka bevisn 1) om man fordrar vilkoren för arbete bestämda, lika och enahanda, är det det att angripa Omsättningen i dess princip; 2) utt det icke är sannt, att ett lands arbete undertryckes genom mera gynnade egnes koukurrens; 3) att om det också vore riktigt att göra vilkoren för arbetet lika och enahanda, bör dock icke, genom att införa skyddsgifter, göra vilkoren för produktionen li 4) att friheten gör dessa vilkor lika och enahanda, såvidt det läter sig göra, samt 5) att det är de minst gynnade länder, som vinna mest genom omsättningen. , lägger man icke blott hinder i vägen imingar, man angriper omsätin ngen i dess princip, ty den är just byggd på den olikhet, elle , om man så vill, på de olikheter i afseende å fruktbarhet. naturliga anlug, klimat och temperatur, som skyddsmiännen vilja utjemna. När Guienne der vin till Bretagne, och Bretagne spanmål till Gaienne, sker det derföre, att dessa båda provinser stå under olika förbållanden i afseende å produktionen. Finns det ågon annan lag för den internationala omsättningen? Att göra de olikheter i vilkorven, som framkalla omsättning, gällande emot den, ör att angripa den i dess väsendes grund. Om skyddsmännen vore i besittning af tillräcklig logik och tillräcklig m kt, skulle de nödga menniskan att lefva som snigeln i sitt hus i fullkomlig ensamhet. Det finns icke heller någon enda annan ibland deras sofismer, som icke I-der till upplösning, ifall den underk ; ett strängt prof. un I sjelfva verket är det icke händelsen, att olikheten i vilkor för två industrier af samma slag nödvindigt medför den industris fal som är miust gynnad. Om en ar hästarne vid kapplöpningen vinner priset, förlorar en annan: men om två hästar arbeta för att frambringa någonting nyttigt, frambringar hvardera af dem i förhållande till sia krafter, och om äfven den starkare PORT BS RN HERE RO EA TREAN SINA FAR RDR RINNER