kunde kommendera nästan hvarje grad af hastighet, då den framhvirflades al fyra sådana hästar, som nu slogo, stegrade sig och beto i hvarendras manar i porfiken till Vulerias hus. Dessa hästar voro af mjölkhvit färg med mörka nosar och en blåaktig kiftning under huden, antydande dess fina väfnad och djurens österländska ursprung. Fylliga öfver hals och bogar, var det de breda, afsmalnande hufvudena, de tina, klippande öronen och de vida, röda näsborrarne som bevittnade renheten af deras blod och antydde en utomordentlig förmåga uf snabbhet och uthållighet: medan deras korta, runda länder, svällande muskler, raka ben och fina holvar vittnade om en styrka och cnergi, som endust ernås genom ett fulländadt jemnmått i de olika kroppsdelarne. Dessa herrliga djur voro hopspända fyra i bredd — det inre paret, ungetär som hos oss, fästade vid vegustisteln, hvars remmar fasthöllos med förgyllda sprintor, medan ytterhästarne, som endast drogo medelst en draglina, på insidan fästad vid vagnsaxeln, kunde fritt vända sig utåt och sparka och slå af bjertans rund — en frihet, hvaraf de i detta ögonblick syntes benägna att i fullt mått begagna sig. Slafven sprang häftigt upp i det den närmaste hästen skyggade åt siden för den ovänade gestal:en, frustande på en gång af ysterhet och räddsla. Bjulaxeln spuddad I det samma förbi hans tunika, och kusken, uppretad öfver sin hästs ostyrighet, eller måhända endast i ölvermodet hos en stor mans gunstling, mättade åt honom ett krafligt slog med piskan just som han for förbi. Brittens blod brusade upp vid denna ovära behandling: men bans muskelstarka perm for åpp som blixten för att parera slaet, och cå piskenvärten lindade eig krivg kons bavdled, ryckte han hastigt vepnuet ur körsvennens hand, och skulle hafva betiel skymfen med ränta, om hen icke hade afhållits från sin föresats genom angriparens jvipligt ungdomliga utseende. . Jag, kan inte 218 en flicke ropade slef