Aftonbladet – 7 juni 1864, sida 2

lare of tin hvit marmor, skyddade honom mot morgonsolens strålar, som redan nedföllö heta och brännande. Friska kransar af löf och blommor voro lindade kring skaften på de sköna, snöhvita pelarne och infi ckra siraterua på deras koriniler. Stora massiva stenvaser, om urnor, stodo i en lång rad iunda mellanrum bär trädet, myrten och andra mt ; mande växter som väckte ljufva tankar på lugn och hvila. Skönt formade statyer fyllde uicherna i muren eler framstodo mera tydligt i tomrummen mellan pelarne. Här stod en marmor Venusi en lätt hukande ställning, i det blyga medvetandet om en ojemtörhg skönhet; der reste sig en strålande Apollo, yfvande sig i fulltndningen af gudalik symmetri och gratie. Rom kunde icke handtera mejseln så som sin läromästarinna Greklund, konsternas moder, men den hand som med kraft griper om svärdet lider aldrig brist på något som skicklighet frambringar, eller snille skapar eller guld kan köpa, och det år derför icke att undra på att de kufvade nationernas skatter och mästerstycken letade sig väg till kejsarstaden, verldens herrskarinna. Just der slumraren låg tillkapitä formade så med ve bakalutad på en bäd al sällsamt skulpteradt träd irån de skogar som kläda berget Hymettus, tittude en uggla, så skönt arbetad, att dess bröstfjä rar pästun tycktes ruggas upp af vinden, ned på honom från en nich, der hon hade blifvit uppställd till ett pris som kunde ha köpt ett dussin af sådan menniskoboskap som han; ty hon hade bhfvit ditförd från Athen, såsom ett synnerligt utmärkt arbete al en bildhuggare, som hade helgat henne ät Minerva. Förfining, lyx, jas ri var det fromsiaende draget ätven I et yttre af en romersk dams präktiga boning, och sjelfva marken i portiken, öfver hvilken hon bars — ty hon rörde den sällan med sma fötter — sopades och sandades på nytt så ofta den rubbats af hennes bärares fötter eller af hjulen på hennes vagn. Denna ceremoni utfördes många gånger