Aftonbladet – 6 juni 1864, sida 2

presterlig befordran eller för burskaps vinnande, I TATT MET PPC ACA MIIPUUL VIL UCTP DOliadIiL SA RUL UNT lade bifall hvarmed det kongl. försloget vid dess framläggande mottogs öfver hela landet, fullföljer nemligen komiten: ?Utan öfverdrift torde kunna sägas, att ifrågavarande förslags antagande utgör ett föremål för alla de medborg önskn:ngar, som sätta föderneslandets lycka och är uti det första rummet och den euskilda för-; delen i det andra. Under sådant förhållunde, och då det hvilande förslagets öde i ieke obetydlig mån kommer att bero af de båda första riksståndens beslut, hvilka vid frå ans afgörande äfven hafva att taga i betraktande e särskilda privilegier och företrädesrättigheter, som al älder blifvit dem t.llerkända, kan ett vädjande till des a begge riksstånds fosterlandskärlek och uppoftrande nit för det gemens-mma bästa ke anuat än vara här på sin plats. Den förhoppningen ligger då nära till hunds, att. vid fattandet af eti så ski edigert beslut. de först. ståndens ledamöter icke kunna eller skola följa annat rättesnöre än det, som lemnas af omtanken för fäderneslandets allmänna väl, och således på dess altare skola oegennyttigt offra afseendet på egna fördelar. Rirderskapets och adelns ledamöter sk la, så bör man hoppas, tinna en ädel tillfredsställelse deri. att, på grund af ett verkligt förtroendeuppdrug, intaga en utan tvifvelj alltid framstående plats inom representationen. — Presteständet åter, hvars omsorger! och nuit egentligen tillhöra en unnan verkningekrets, erhåller, utom rättigheten att i likhet med andra medborgare kunna väljas till ombud vid rikedagarne. äfven den, att vid kyrkomöten särskildt utöfva ett afgörande I inflytande på frågor, som beröra svenska folkets dyrbaraste intressen. I Enligt hvad vi förut omförmält, utgör! broschyrens innehåll för öfrigt en sammanfattning af det väsentligaste, seom blifvit anfördt såväl emot förslaget som för detsamma vid riksdagen och inom pressen. :; För egen del har komiten fullständigat vederläggningen af de gjorda anmärkningarne genom följande yttrande, som vi anse os böra här återgifva. Komiteu säcer: I Ehuru tadlet af uraktlätenuheten, alt i det hvilande törslaget intaga vissa, efter förmenande nödiga, bestämmelser angående valrätten, redan blifvit så fullständigt bemött, att ganska litet lärer återstå af det! intryck det måhända gjort, torde dock en erinron om den makt konungen nu eger, jatt, genom adelskaps utdelande och genom I förändring af vilkoren för kompetens till! inve tionens sammansättning, les öfverflödig. Man har mycket sysselsatt sig med töreI speglande af de vador, som förmenas uppi komma deraf, att första kammaren icke skall ega nog starkt utpräglad konservativ ka, rakter, hvilken man troit den erhålla, om I valet af ledamöter i densamma anförtrotts lät klasser, i stället för att anförtros åt lands-! iting och stadsfullmäktige. Men man har härvid förbisett den af förslagets författare ; klart insedd i. Rit en genom klasseri vald kammare, ställd emot en genom samI fälda val utsedd, skulle. just derföre utt den I representerade, icke det hela. utan klasser. sakrau den styrka och det medvetande deraf. som ingifver på cn gång fasthet och moderalion. — Det aristokretiska elementet i nuvarande nationalrepresentation har, ef.er intagande a sin defensiva eller konservutiva ställning, två gånger genom sina mi I tag banat vägen för ett cuvälde, som slutat med att föra riket till brenten ul undergäni: — en varning uf vär histeria, hvilken reformens motståndare beklagligen synas förgäta. En genom klassval utsedd kammare, ställd gentemot en genom samfälda val bildad. skull: sannolikt komma att vackla mellan svag eftergifvenhet och, obetänkta kraftyttringar. och derigenom lätt! framkalla brytningar, hvilka, om än mini dre vådliga än e nyss nämnda, dock icke vore egnade att befordra ett jemnt framåtskridande och en verklig styrka. — Om den befarade rörligheten inom omförmälda första kammare har h. exe. justitiestatsministern så fullständigt yttrat sig, au t komite-; rade blott vilja anmärka, utt farhågan för ka på nuvarande nationalrepresentahär icke vara alldede af högvördiga preste-tåudets ledamöter i sista riksdags kons:itutionsutskott slösade j oford på nuvarande nationalrepresentationens förtjenster om landets sanna utveckling. Den säkerhet kyrkomötes-iustitutionen erbjuder kyrkan, har blifvit förklarad otillräcklig. Det lärer dock ej kunna bestridas att kyrkans säkerhet ytterst beror på I det rotfäste den eger i allmänna länkesättet, och att, om detta fäste vore så svagt, att ett försök till kyrkomötes-iustitutiorens afskuffande kunde lyckas, äfven grundlagsstedganden, såsom under diskussionen redan blifvit påmindt, vore fullkomligt vanmäktiga att skydda de privilegier, mot hvilka allmänna tänkesättet så bestäxdt förkla ut sig, ati det fordrade undanrödjande af den till de ras skydd bestämda institutionen, — Den katolssa hierarkiens organisation var i bören af sextonde århundradet stark nog, men kunde ej förhindra en konung, som egde stöd af folkets förtrocude, att verkstäl a 1527 års omstörtning. Med afseende på den yttrade fruktan, utt en i öfverensstämmelse med det h ilande förslaget bildad nationalrepresentation hvarken i första eller andra kammaren skule uttrycka tänkesättet hos flertalet af den i sann mening politiskt tänkande delen af nationen, tillåta vi oss erinra: att ett uttryck af detta tänkesätt allra minst kan väntas af en kammare, vald af klasser, hvilka, enligt hvad mångfaldigt är vitsordadt och dessutom ligger i sakens natur, hvar för sig i främsta rummet afse att kunna inom lagstiftningen bevaka sina egna intressen, att de bästa valförsaomlingar man för när; varande känner, äro bildade i likhet med våra landsting och stadsfullmäktig-församlingar: att de öfv sgningar mellan vulmän ar alla klasser inom hvarje ort, som naturligtvis komme att föregå valen till den andra af de föreslag a kamrarne, mäste lemna den i sann mening politiskt tänkande delen af natoonen ett för närvarande saken sådan rörlighet icke är rätt förenlig med!: I mom ro mn B rt