jelalln, SUM CHIC) RVANJC UUUHOCK UCORdeS med rikligt bifall och framropningar. I Eritiska ströftåg. I. Dei finns glas, som är så konstigt slipa att till och med en Apollo deruti visar s med förvridna drag och narrar oss at skratta. Men vi skratta då blott åt karrika turen — icke åt Guden. 3land den mängd bedröfliga fenomener. på hvilka tiden öfverflödar, är det hug nande att äfven förnimma ett och annat. som synes bebåda eryningen till et bättre. Och ett bland de mest hugnesam. ma är det, att lärdomen börjar träda fram jur sin förnäma slutenhet och umgås med i verlden, meddelande resultaterna af sina forkningar äfven åt profanum vulgus, undervisande om sanningen, varnande för falprofeter. Det är en glädje och en uppIse att se, huru den lärdom, som förg sjelf, kan göra sina föremål klara och enkla, likasom de skarpaste teleskopen a fixstjernorna klarare, afkläda dem den i omgilvaude radiationen och låta dem synns I bestämdare, om ock mindre. Ju skarpare själens öga är beväpnadt af vetenskapen, desto mera afskalar hon föremålen de fuliska strålbrytningar, som oms ar dem; och iman kan vara viss, att den lärdom, som gör konstigt och dunkelt hvad hon öfvar sig på, jär en falsk lärdom. Så länge vetenskapen forskar, måste hennes operationer vara ofattliga för den oinvigde: men resultaterna jaf forskningen böra vara fattliga äfven för mängden. Aro de icke det, insvepas älven de 1 ett mystiskt konstspriks dunkel, så bevisar detta att forskaren sjelf icke kommit till klarhet, och om han sjelfbehagl Insveper sig i sitt dunkel, så är han untingen cu inbilsk varr eller en halflärd char latan, som, likt klockaren i Eracmus Mon(anus, vill ockra på den okunniga massans vidskepliga förvåuing. Det ärlatiuska messan för ett folk, som icke förstår lutin. På den tiden — från hvilken, Gud bättre! ännu mycken gammal surdeg finnes qvar — då die Geistlichkeit herschte im Dunkeln dureh die Verdunkelung des Geistest, päslodo äfven presterna, ait mysterierna icke kunde uttryckas på ett kändt sprok, men så långt åtminstone hafva vi redan kommit, att vi lärt oss inse den satsens osannfärdighet. Prisvärda och löftesrika bemödanden utt ulfrota åtskilligt al den nyss antyda surdegen hafva älven hos oss trädt i dagen, och det är med innerlig tillfredsställelse com inan nyss sett tvenne lärare vid vårt grannstadsuniversitet räcka hauden åt dessa sträfvanden, — den ene en i tankens fjenst erånad veteran. på hvilkens skrift) denna tidning redan frstat rksamhet, den andre en nug t , som ärer befannils värdig att upptaga den kanske snart fallande Kliosmanteln. Det ligger i de behandlade ämnenas natur, att den förre författoren uppträder polemiskt, den sednare icke polemiskt, men begge skrifterna likna hvarandra i tankens klärhet, öfverlygelsens kraft och nitets ollvor. Då jag att den sistnämnde författaren ic ler polemiskt. så talar jug naturligtvis endast om formen: i grunden är hvarje verklig författare polemisk, så vida som han bekämpar något befintligt ondt, en lögn, ett våld, ett hyckleri. Det är hans kall i verlden, till hvilket ban blifvit vigd. Hans skaplynne må vara eldigt eller fridsamt, så kommer han alltid, enligt evangelii ord, icke för att bringa frid i verlden, utan k han kommer, icke för att slafviskt foga sig i rådande opinioner, utan för att pröfva dem på sitt individuella förnufts pröfvosten. Förnuftet! se der den svåra slötestenen för den bokstafträlande k. renlärigheten; se der den herriga Guds gåfva, som filosofien sträfvar att åter insätta i sina misskända rättigheter och hvilket sträfvandes berättigande ådagal ges i denna populära föreläsning på ett äfven för den i vetenskapens mysterier oinvigde lättfattligt sätt. Sedan författaren visat, att menniskan behöfver klarhet i sin uppfattning och att hon både kan och får och måste vinna bvad hon behöfver, att all klarhet kommer från Gud genom värt för ständ och att filosofien just är den klara uppfattningen af Gud, tillägger han slutligen: Men de många systemer som ramlat, dej ) Anmärkningar om helvetesläran, våra teologer och prester allvarligen att förehålla. ) Kan filosoficn bringa någon välsignelse åt i menskligheten? Populär föreläsning af .! DP. Wikner. i Er sat