nöjdhet och försumlighet hos föräldrar och målsmän. Ehuru starka dessa inverkningar äro, isynnerhet der de förenade bidraga till samma mål, hafva likväl anställda försök visat den glädjande erfarenheten, utt de icke äro oötvervinnerliga. På kommunervas förmåga och omtanke vid ordnandet af Isin fattigvård ankommer det naturligtvis, huruvida det förstnämnda hindret kan beisegras. Folkskolestadzans 8 4 mom. gifver redan i detta bänseende ett starkt stöd. Den andra anförda svårigheten, ehuru berocnde af naturförhållanden, som till stor del ära ränderliga, kan dock betvåligt förmils genom anläggandet af älbelägna skolhus. Det i sista rummet nämnda hindret synes, att döma af de yttranden som före.j komma i berättelserna, ännu vara i sjelfva I verket det svåraste och på undanrödjandet deraf är det, som folkskolans vänner och Å befrämjare måste i främsta rummet rikta sina bemödanden. En uppmuntrande erfarenhet har visal, att den nu öfve rklagade olägenheten verkli-Igen kan, om e alldeles utplånas, dock I betydligen förminskas. En del af medlen , dertill eger lagsuiftningen i sin makt; den I bör, så vidt den lörmar, ordna skolgången, och mera bindande föreskrifter för anordningen af denna torde vara af behofvet päkallade. Starkare hjelpmedel äro likväl de, som ligga i de verkställande personernas v ak! samhet. Der cn nitisk lärare och en omeorgsfull skolstyrelse hafva förenat sina beI mödanden, vittna berättelserna, att skolgånblifvit vida jemnare och com inspektör anför, attdå i hans område i medeltal ej mer än 63 proc. ef barnen varit på en gång närvarande i skolan, under inverkan at nu nnda fördelaktiga frörhållsnden. barnens antal stigit ända till 95 proc. och således så nära till rulltalighet so ända är mö ligt. Det osvikligaste medlet aut småningom öfvervinna denna ojemnbet och de I betänkligast orsak, föräldrarnes likgiltigjhet. ir otvifvelaktigt en i möjligaste mätta I förbättrad undervisning. I afseende på det förtroe nde och den väl ja, hvarmed folkskolan omi höras, än olika orter, mycket olika InI spektörerna. som varit i beröring med cn stor del af föräldrarne och alla Skolsteretser, hvar inom sitt område, halva sins emeljen ganeka alvikaonde omdömen i detta afseende. På åtskilliga orter qvarstår den gamla motviljan emot folkundervisningen, j såsom varande icke ett godt, som erbjudes, utan en tung pligt som krälver uppfyllelse? på många andra ställen hafva inspektörerna funnit att, hufvudsakligen genom presteri skapets nitiska bemödanden, skolan är på iett välgörande sätt verksam och omfattos imed förtroende. Så mycket torde kunna anses som en allmän erfarenhet, att förItroendet till folkskolan, äfvensom medvei tandet af behofvet af en ökad bildning äri I tilltagande, samt att välviljan mot folkskolan yttrar sig starkast på de orter, der hon (är mest utvecklad. Ofverallt synas skolIsty relserna med tacksamhet hafva mottagit de anvisningar och råd. som blifvit dem ef j inspektörerne meddelade. Skolans inre lif är till en väsentlig del Ibera ende af de yttre förhållanden som nu blitvit framställda. Hennes uppgift är visIserligen att besegra de hinder som hon hur latt från dessas sida bekämpa; men man Ikon icke undre derpå, om vid den stora tyngd de lägga öfver hennes verksamhet, denna ännu icke förmått att fullt utveckla to o-— OK — I oo I så ! I I ij Vexelundervisningssystemet, som vid skolstadgans utfärdande, ef jer andra länders föredöme, ännu antogs såsom det bästa och förutsattes såsom allmänt gällande, har sedan den tiden, hos oss likasom hos andra folk, alltmer förlorat det anseende det fordom egde. På många orter finner man det ännu mer och mindre rådande, men på andra är det starkt i aftagande, och inspek törerna rafva understundom deraf ani fat endast mer eller mindre betydande Jemningar. 53 jelt osnar i allmänssa använda en dyrbar, för deras egen utveckling afsedd undervisningstid på ofallkomliga bemödanden att handleda andra. På icke 18 ställen har den s. Rudensköldska undervisningsmetoden blifvit använd. Ettnästan allmänt drag är, att lärarens omedelbara undervisning småningom träder i stället för vexelundervisningen och detta skall otvifvelaktigt blifva fallet iännu vida större utsträckning, I samma mån som bekantskapen med den till detta system höronde, mera indamålsenliga anordning af skolans verksamhet blir, isynnerhet genom seminariernas inflytelse, mera allmänt spridd. Skolans organisation — dess indelning i klasser — är på de flesta ställen ofullständig eller alldeles icke för handen. Derigenom saknas ett oundgängligt vilkor för ut vecklingen af hennes verksamhet. Orsukerna äro att söka, dels i den ojemna skolgängen, dels i den ensidiga och öfverdrifna utanläsningen , hvarigenom lärarens verksamhet, i stället för undervisande, blifvit förhörande. Då hvarje lärjunge för sig skolat ur minnet återgifva hela sin lexa, hafva undervisningstimmarne dertill åtgått, så att skolan sönderbrutits i nästan lika många lexlag, som den innehållit barn, utan att lemna tid eller tillfälle till det orbete med utvecklingen af barnens själsförmögenheter, som uigör undervisningens hufvudsakliga uppgift och ändamål. Följderna häraf, så väl för utsträckninsen af den kunskap, hvilken i allmänhet blifvit i folkskolorna meddelad. som äfven och isynnerhet för sättet, huru den blifvit meddelad och uppfattad, hafra varit gansku synbara. Ett ensidigt och alltför längt drifvet anlitande af minnet har i allmänhet cenomsält undervisningen. har lIaet nå lär