jlin, väntade. Operans konstuärer utförde marseher ur Profeten? och ?Vallfärden till Ploermel?, och på aftonen, då ?Hugenotterna? uppfördes såsom en sorgefest öfver honom, sån man hans med blommor prydde bröstbild, då ridån gick upp. 1 Belgien mottogs liket högtidligt på flera jernbansstationer af musikföreningar, som afejöngo sorgkantater, för att visa den aflidne tonkonstnären den sista bedern. Med sorgen öfver Meyerbeers död gör sig en egoistisk känsla gällande, mot hvilken kompositören sjelf dock knappt skulle ha någonting att invända. Allmänheten önskar veta, om hon kan hoppas få höra den opera eller, rättare sagdt, de operor, som äro de sista vittnesbörden om hans genie. Man talor mycket om ?Afrikanshkan?, söm dock i förbigående sagdt, icke mera heter så, utan i stället ?Vasco di Gama?, sedan Seribe fullständigt omarbetat libretton. Han har äfven efterlemnat en Judithk, som låg färdig till instudering. Om dessa verk någonsin skola bli uppförda, kommer att bero på den aflidnes testamente, som skall öppnas i Berlin. Meyerbeer var så omsorgsfull i allt, som angick hans arbeten och hane rykte, att han näppeligen har underlåtit att uttala sin vilja j detta hänseende. Om han mot all förväntan icke gjort det, skola dessa båda operor troligen aldrig bli uppförda. Hvem skulle väl fördrista sig att uu alfgöra, om operan besitter de till utförandet erforderliga krafterna. sedan kompositören besinnat sig i tjugu år på att insända det färdiga parlituret. Det är icke heller lätt att inse, hvilken musikus com skulle väga leda instuderiugen at dessa verk, isyunerhet som det är bekant, att det först var när Meyerbeers arbeten kommo på scenen, som han insåg, hvilken verkan hans mi gjorde och derföre ockeå förändrade vissa pussager många gånger, innan deras form blef detinitivt bestämd. Frågar man slutligen. hvilken plats Meyerbeer intager i de stora kompositörernas led, om han kan nämnas i samma andedrag som den melodirike Mozart, den djupsinnige Beethoven och den skalkaktige. behagfulle Rossini, mäste denra fråga här lemnas obesvarad: vår afsigt har blott varit att låta ett flygtigt utkast af den berömde tonkonet närens lif och verksamhet följa med hans. bild. Vi veta mycket väl, utt de strängt vetenskapliga konstkännarne ovilkorligt skola besvara frågan med nej, hvaremot vii detta afseende sluta oss till en af vår tids namn-. kunnigaste skalder, då han säger: Ingen: stor poet och ingen stor konstnär höjer sig: genom att stiga upp på sina föregångares skuldror. Alla äro lika i de regioner der; storheten verkligen finns. Moliere tillintet-: gör icke Aristophanes. Beethoven ställer icke Mozart i skuggan. Idealet förblir ideal: alla tider, på alla ställen och på alla språk. Der idealet eaknas, finnes ingen verklig stor; het, der idealet tinner sitt värdiga uttryck, sterar ingen rangordning för skalden eller konstnären. Huan inträder i sina likars krets. fn hvar, fom blifvit utrustad med vil-! ga, jemnbördiga gåfvor, af huru olika art le än må vera, har eumma rätt att träda in i kretsen. Meyerbeer är i alla händelser den egentliga skapuren af den lyris Iramatiska skolen: i denna egenskap är ha rätt att inträda reteen obestridlig, och ) huru strängt kritiken än vill behandla honom, har han dock tillförsäkrat sig en plats! musikens historia. i TEESE IA