Jbegagnas i den stora operan, och så rik p behoöliga och sinnrika detaljer, allt dett var det bästa svar till de kritiska music hvilka ej alltid kunna fritagas från afun leller orättvisa. Hufvudkarakteren i Meyerbeers musik är såsom vi redan ha antydt, en nära förenin mellan harmonien och melodien, mellan de tyska grundligheten, det italienska behage och den franska klarheten: en lycklig före ning, i hög grad egnad utt återgitva all de dramatiska situationer, som låta uttryck Isig medelst menniskorösten och instrumen teringen. Hans arbeten väcka snarare för våning än beundran både hos de profan och de i konstens mysterier invigda, i hvil ikas öron de ljuda för första gången. Mu te höra dem ofta, för att förtjusas a dem, och om man vill njuta alla deras skön heter, måste man upprepa musiken på pia not, efter att noga mn lygt märke både til ordens betydelse och till de mest framträ dande passagerna. Först då kan man til tyllest beundra denne geniale konstnärs hel uppfinningsrikhet både i afseende å det vä ölverlagda va et af blåsoch stränginstru menter, sångens vexlande tonfall och dei konst, hvarmed rytmen är ställd i sambant med melodien. Men det är isynnerhet det gäller att framställa kontrasterna, son den store mästaren utmärker bön oci förbannelse, himmel och helvi mildhe och vrede. kärlek och raseri äro de situa tioner, i hvilka hans talangs originalitet ut vecklar sig i hela sin prakt. De särskildg elementer, af hvilka han danat sin stil. sätte honom i stånd att framställa allt detta på ett för honom eget sätt. som gjort honom till en kompos vilken ingen förutvarande euro l d göra an språk på han har sin egen plats i det nit. tonde århundradets musikaliska tideböcker. De melodiska egenskaper, som han förvärl. vade i ltalien, den dramatiska sanning, som han lånat från Frankrike, har han så fuiländigt tillegnat sig och modifierat i gem. klang med silt genies särskilda riktning, at de hos honom uppenbara sig fäsom naturens gårvor, Mcu har förebrått Meyerbeer, att han dagalade en orolig, nästan sjuklig omsorg, under det hon ledde instuderandet at siva verk. Det var dock icke eudast fåfänga, utan suarare misstroende tiil hans egna krafter, om ledde honom. Han var rik, och han försakade dock alla rikedomens njulningar. för att framställa sina konstnärliga drönmars ideal: han var kanske regirig och fåfäng. men hun hade redun förvärfvat så stort rykte, att han mycket väl skulle ha kunnat slå sig i ro. Men Hugcnotternas kompositör hade en så hög röreställniug om sin konst. att han likasom alla konstnärer, som tro på de sanna konstverkens varaktighet, bloit skred långsamt mot målet och trodde med rätta. att man arbetar fort nog. om man arbetar väl. Det var hans höga föreställning om konstnärskallets helgd och höns ektning för ullmänheten, som gjorde att han aldrig ttlemnade något till ofientligheten, utan att på förand ha polerat det, så godt det stod i hans makt, och det är denna hans samvetserannhet, vi ha att tock ka för mästerverk. När hun lät länge vänta på operor. ill hvilka musiken var färdig, så var det rör det han önskade, att de utöfvande konstnärerna och konstnörinporna skulle vara i stånd att fullkomligt återgifva hans tanke: ban ville icke utsätta sig för de missöden, om en mindre god inöfning af en opera ä lätt åstadkommer, År efter år uppsköt nan att aflemna sill partitur i förhoppnir utt de röster och talenter, han behötde, för utt follkomligt återgitva hans verk, sent omsider skulle dyka upp. Det är icke hans skuld, om detta hopp icke alltid gick fullbordan. Meyerbeers lif uppenbarar sig likasom de lesta stora konstnärers i hans verk. Några resor i Italien, talrika utflygter i Frankrike och Tyskland, längvarig vistelse i Paris, i 3erlin och vid baden i Spaa, der den beömde kompositören tid efter annan hvilade iu efter sina arbeten och sökte stärka en ft åtskilliga skäl försvagad helsa, som det lott genom det mest tarflion lefnadssätt yckades honom utt upprätthålla, dessa voro de förnämsta bändel serna i hans handingsrika Han var en öm och lycklig ikta man och far, och det högsinnade bruk van gjorde al sin stora förmögenhet, vittmade om hans ädla hjerta: han har lindrat nycken nöd, och han dolde ofta sin väl enhet med en delikatess, som ingalunda ä vanlig. . ; Den berömde mästarens död den 2 Maj 864 satte hela Paris i rörelse. Han nöd-! sades blott i 8 dagar intega sängen, ochi wan hade den trösten att före sin bortgång unna taga afsked at sina båda döttrar. j om från Baden. der de uppehöllo sig, ilade ill Paris, för att omfamna honom för sista ängen. I hans reschatull fann man en bilett med påskrift: Att öppnas efter min öd? Den var skritven på tyska och lydde älunda: Det är min önskan, att följande punker skola iakttagas efter mitt dödliga frånMan skall låta mig i fyra dagar ligga var i min säng med ohöljdt ansigte, så! om jag låg i dödsstunden, och den femte kall man afskära pulsådrorna. Derpå skall ran föra min kropp till Berlin, der jug ill hvila i samma graf som min högt älkade mor. Om det ej är plats der, beder jag, ) tt man målte lägga mig vid sidan af mina ra barn, eom dogo i unga år. Ske Guds vilja, och hans namn vare lofadt i himmelen och på jorden !? iluns likbegängelse var mycket högtidlig. rån det svartklädda sorghuset fördes liket, dsagadt af Frunkrikes mest ansedda män, 1 nArdiernbanana station dor den jan i