på slottet hos mig: jeg skall sålunda kunne vaka öfver honom både natt och dsg. XXIX. Min seger är fullständig, Wilhelm! höster är förbi, gräsmattorna äro betäckta mec frost, och Schultz har ännu icke känt någre oroande symptomer. Såsom Diane föresla. git, hade jag ät honom låtit ordna ett rum 1 slottet, alldeles bredvid mitt eget. Som du väl inser har icke min lärde doktor låti bedraga sig af nå on förevändnir Min vän, kan du tro det? Vi hafva näston hvarje afton skrattat åt hans fordna oro för sinnes sjukdomens äterkomst, och äfven detta proi har han bestått! För att sätta kronan på verket måste jag bekänna att han vakat öfver mig, nästan mera än jag öfver honom, ty då han förstod att jag ämnade se elter om han sof lugnt, smög han sig två eller tre gånger om natten in i mitt rum. Hvad är det?4 frågade jag vid det första af d oförmodade b Jag vill visa dig att j rask, svarade han med eeude. För ait icke låta honom ana min oro, lät jag honom göra som han ville. Ofta har jag sett honom komma in helt sakta, närma sig min säng och lyssna till min andedrägt: jag har då legat orörlig, stilla, och låtsat sofva. Att ständigt klappa på detta varma uppriktiga hjertas dörr, det är att mäktigt inverka på hans tankar; för att spara.mig ett bekymmer, har han ej ett ögonblick tänkt å sig sjelf. Kärleken, vänskapen, hjertat, Wilhelm, se der kanske det ord hvarpå hela psykologien ytterst hvilar! Jag säger som min vän Schultz: Hvilken ypperlig läkare lyckan ändå ä