j Ciaoomo Meyerbeer. (Ur Nlustreret Tidende.) (Slut från gårdagsbladet.) Den första frukten al deuna de tre sko loruas sammansmältning var Robert uf Nor mandie, uppförd första gängen på den stor: operan den 22 Nov. 1831. Den lycka, son denna opera gjorde, förundrade många konst kännare, hvilka antogo, aut den musikalisk byggnadstormen var alltför svår för de stora hopens fattningsgålva. Men mängder beundrade tvärtom genast passioneradt detts verk, som man trodde henne icke kunnt lförstä. Blott operans direktör, den bekant Veron, insåg ögönblickligen, hvilken guld grulva detta stycke skulle bli, men sason slug affärsman grep han saken an på et annat sätt och föreställde kompositören, at stycket blott skulle göra lycka, om det upp sattes mycket praktfullt, och att han icke hade räd att använda så mycket derpå. Der rike konstnären drog ieke i betänkande at använda 100.000 francs för detta ändamål. Nuw gick Veron till inrikesministern och be. rätlade honom, att han hade fött en NPPper lig opera, som, satt i scenen på rätta sättet. orelbart måste väcka stort uppseende och ufleda parisarnes uppmärksamhet från de aj Julirevolutionen framkallade politiska rörelserna. Inrikesministern, som troligen tyc-te tt de goda parisarae hellre kunde sysselätta sig med en opera än med kammaurförhandlingar, gatustrider och barrikader, drog derföre icke i hetänkande att för ett så nyttigt ändamål bevilja operans direktör 150,600 francs af de hemliga onderna, och efter att sålunda ha ta 2it på ivå händer, nlitade Veron också alla operans rika hjelpkällor, för att sätta upp stycket på det mest lysande sätt, under det att Mcyerbeer ledde instuderingen med den omsorg han städse egnade alla sina arbeten. Utgången svarade fullkomligt mot Verone förväntan: Raobert af Normandie? uppfördes 80 gånger å rad: operan vandrade veriden omkring, och den förtjusning, som den väckte, var s stor att dire de teatrar, der stora uperor eljest aldrig uppföras, blefvo isakade att gilva den så godt de kunde, för. att. tillfredsställa sin publik, hvilken ville lära känna den mästare, hvars namn nu aväfvude på allas läppar. Den med beundrunsvärd takt begåfvade Meycrbeer hade samlat de olika elementer, hvaraf partituret till Robert af Normandie bestod, på ett sådant sätt, utt de verkligen fängslade både konstkännare och den stora hopen. Denna lyssnade förtjust på de gripande och lättförstådda. melodierna, under det de förra benndrade den sinunrika konst, som med så oifimild hand frambregt Je mest populära och olikartade verkni Ju större och all ka PRobert af Normandie? hade pjort, desto vansklivare var det för Meyerbeer att prölva sin konsts makt i ett nytt, lör den franska skådeplatsen bestämdt arbete. Publiken tillater blott säliun en författare fira en triuml gånger ä rad. Lyckon gynnade dock mästaren längt mera än hon sjelf hade väntat och hans vänner had hoppats. Hugenoterna? mottogs med samma jubel och har hållit sig lika länge på scenen. Mellan det första uppförandet af Iugenotterna? (den 21 Febr. 1556) och den törsta representationen al Profelen lieger en idrymd af tretton Om det icke varit råga om ?Roberts och Hugenotternos somposilör — säger otvannämnde recensent Revue contemporaint skulle det evinrerliga talet om ct verk, hvilket till slut västan betraktades som en myt. ba tröttat len allmänna uppmärksemheien, och likgilighet skulle ha eftesträdt nylikenheten. den publiken hyste intet agg till Meyerseer: hon behandlade honom tvärtom såsom en älskare, hvars blotta återkomst uräktar hvarje otrohet. Dagens hufvudhänlelse var den första representationen af ett vf mästarens verk, och för att bivista den ippsköt till och med lagstiftande kåren sin dagens brännunde rågor. Under denpå mellavtid hade Meycrveer deck icke lagt händeroa i kors. Etter tt ha blifvit utnämnd till konung Fredrik Vilhelm 1V:s musikdirektör, komponerade wan en mängd oratorier och kantater åt wofvet i Berlin och en tysk opera: Ein feldlager in Schlesien? , som uppfördes vid jet nya operahusets juvigning i Berlin år SA4. Tvu år dereiter skret hun musik till Struensee. ett af höns bror Michael Beer. fierlemnadt arbete. Detta stycke är, en-! igt Fetis mening, en af Meyerbeers herrigaste Komposition ingealing kan vara nera afrundadt eller mera närma gig till ullkomlighet: det är ett verk, säger han, om kan jemförvs med det skönaste itredje: ch femtå akterna ar? Robert? och i fjerde kten af Hugenotterne. Detta arbete är ock icke synnerligen kändt utom Tyskland. Men under allt det jubel, hvarmed Meyereers urbeten mottogos, har kritiken dock öjt sin hesa rö Man har förebrått hoom att hons melodier icke äro naturliga, tt han sträfvade efter knalleffekt, och att n ofta led brist på behag, elegans och itthet. I stället för att till svar på dessa eskyllningar framhålla den lycka som hane rbeten gjort, underkastade sig den store västaren en omsorgsfull sjelfprö-ning, och fier alt ha undersökt sin i så utomordentgt hög grad sinnrika talonga riktningar, rel hon Nordstjernan? för Opera comique, vilken i allmänhet anses för den bästa reresentonten för den franska smaken i mukaliskt hönseende. Denna opera uppfördes ;rsta gången i Paris 1554, och tre är derfter skänkte han somma teater ?Vallfärden! ee Ploermel. Den förtjusning, hv armed ssa båda partiturer mottogos, melodirikeomen i förening med det nya och lyckliga; — hvarnå motiverna n t och omröstning Äfver en ef