det! Du har dolt för mig djupet af din tillgifvenhet, du har vistats hos mig i två månader, du har sett den lycka som är ditt verk, utan att mig att den så var. Jag har dig att tacka för allt, Wilhelm, jag vet allt! Den som på Rhodos i duell dödade 2orefve de Maufert, det var du. Och du tilläte mig icke kyssa den tappra och ädla hand, som befriade den engel jag tillber! Och det är slumpen — hvad s jag, Försynen har 1 mig få veta allt, E a som ville skänka dig en broder, färdig att: för dig offra sitt lil! På det fartyg, som för tre månader sedan förde Diane från Rhodos till Marseille, befann sig äfven en ung fransman, eom då han såg henne sjuk, nästan döende, ensam och utan beskydd, gjorde henne alla de tjenster som stodo i hans makt och visade henne mycken artighet och vördnad. I Paris skildes deras vägar, men den unge mannen kom hit i förgår. Darra, Wilhelm, han heter de Varelies och har varit fransk konsul på Rhodos. Jag bjöd honom stanna qvar några dagar. I går afton frågade jag honom om han visste orsaken till grefve de Mauferts duell med sir George Ferry. För tusan!? sade han, jag var en af sekundanterna.? Jag bad honom då berätta hvad han visste om denna duell. ?Det är en ganska besynnerlig historia, sade han. Först och främst bör ni veta att denne sir George, som synes varit ifrig fornforskare, nästan hvarje dag sträfvade omkring det gamla byzantinska slott, der grefven bodde, för att afteckna det från alla möjliga eidor. Ni känner grefvens besynnerliga lynne; han kunde ej fördraga dessa besök och trodde kanske att de dolde cn! Ej