Aftonbladet – 3 juni 1864, sida 2

isen från Kolding dpå har förbjudits; tid: it fördt med allvar som blifvit uppställd äfven af Fiwdre andet, och som äfven uf detta blad besvaras i det hela nekanc De anmärh ningar, som af Fidrelondet framställas, drabba dels öfverbefälet, dels krigsministeiet. Bland annat föres att disciplinen inom armön ej varit sådan den bort vara, i hvarmed Fedrelndet ofser det sätt, hvarpå en del af armens högre officerare uttalade sig från början mot regeringen och kriget. När?, yltror Födrelandet, bärens generaler alldeles opåtaldt kunnat iöra det språk, som många al dem fört om konungens re-; och om det dem att försvara landet, så är det kla blott den stora mängden at osjelständiga andar, som finnas öfverallt och som finnas till ötverllöd i hären, pratat efter deras pra och att detta sålunda trängt allt längre och i längre nedåt: utan ock att de trotsiga sinnen, som blott med svårighet böja sig unider disciplinens bar sett gärdet uppgilvet och talat här om deras öfverordnade, om krigsstyrelsen eller om det jsom man var m issnöjd med. likasom genelerna talte om regeripgen och kriget.? lir att, cul det danska bluen varit sloppa och krigsps of homanitet och 7ÖMHehar det varit allför mycket toch af allvar alltför Itet.? I öfrigt förenar sig Fedrelandet med DagI bladet i klugan öfver befordringsväsendet, önmäteka 4 alt man äfven nu under kate get troget följt anciennitetsprincipen, uta ( gilva tappe rhelen och den borsonliga I förtjen den ära, som dem rätteligen tillI kommer. Mänga hafva vil, det I gjort sin pligt, men uppmuntran till joe h till ifver, till ansträngande af alla krafI ter, till djerfva, lysande bedrifter, har man alltför mycket suknat. Och detta är k styrelsens störa ans svar. : i Dagbladet har, under fortsättningen al ina artiklar i samma ämne, behandlat den otiga frågan om infanterigevären, hvilken r en icke ringa betyds H under framhålles förtjensten ska tändnålsgevären. De låta, agbladet, ladda sig med otrolis hast än en dansk soldat fått patronen lupp ur fickan, har preussaren edah ladda och han är i stånd att skjuta fyra skott medan hans danske motståudare gör elt. icke någon likgiltig sak i det slu som spela hurvndrollen i nutioch den utöfvar tillika ett moraiskt inflytande. Hkottsäkerheten pusias ock . då kulan ej stötes ned med laddlatocke utan patronen inlägges bakifran. Aomunitionen är lättare, hvarigenom per Na örminskas, medan till motvigt gonska visat de mindre kulorna pöra nunadre skada. De pre ka gevären tåla ock ett lika väl som våra de äro ej att hålla re lält i oordning, och skulle fjedern o oc len bli odugliga, kan hvarje soldat a den re tje der, som han för med sig. kn svårighet skulle ligga uti heml beten af den begagn xplosi Imen denna kan ej vara oöfvervinnelig. Större betydelse har invändningen att nätt I opp den stora lättheten i laddningen lockar soldaten att spilla sitt skolt och bortskjuta hela sin ammunition, enär han finner sin Hörnöjelse i att läta sitt gevär smälla så ofta som möjligt: preussarne lära i allmänhet skjuta, uton att taga ordentligt site. med geväret vid höften, hvaraf följer att de ni ästan alltid skjuta för högt. Men detta är dock en benägenhet, som ö vinnas, när man sÖr för alt folket blir öfvadt i målskjutn Denna öfning pukallas högt i vår armå. Soldaten och hans reffia äro ej så för igt D het. Förr roliga som de borde vara. Skjutföreningarne hafva här en nppgift alt sus när en ung rekryl blifvit väl van att handtera en reftia, skall han vara intresserad al att utbilda i dess användnving, och den, som är en god skytt, ger cj eld: förrän han tagit ordentligt sigte, när hans villebråd är en öfvermodig fiende, som inträngt i hans land.? Fiedrelandet gör några sunda och riktiga ann ningar mot det of konung Kristian väckta förs laget att inrätta Fredriksber vackra slott till ett ?hbem? för sårade soli detta kri Tidningen egnar full änsla åt det välmenta i detta förslag, men erinrar att för det längt öfver antalet af sårade soldater det vore vida angeniämare alt få lefva i sina egna hem åj landsbygden med den pensienssumma , som skulle motsvara kostnaden för deras herbergerande inom det stora slottet. i I Holstebro, liksom på flera ställen, har hållits möte och beslutats en adress, hvari regeriugen anmodas att icke af någon konsideration för folket låta förmå sig att: sluta någon annan fred än en som öfrerensstämmer med fäderneslandets — Danmarks-Slesvigs — fullständiga rätt och frihet, dess oufhöngighet och ära, samt att föra kriget, om det ånyo utbryter, med all möjlig aft, hvarjemte förklaras att mötet I å