Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 3

RR Du förebrår mig min tystnad, käre vän. Hvad skall jag då tillägga till den trogna berättelsen al mitt lifs saga? Skull jag ånyo säga ig att jag lefver blott för den stackars Schultz eller rättare sag-tmed il inom. Jag känner hans .orger, hans tv vel, hans förhoppningar, hans misströstan, och jag följer dag I r dag den fterkomman e jemnvigten i hans smne. Skall jag segra? Jag vet det ännu icke; men jag skall åtminstone strida så länge jag it mår. Hittills har jag .örmått besegra hans inbillningar genom hans viljas kraft; det låterstår mig att kufva hans barnsliga oro, genom hjertats varma känslighet. Ne Wilhelm, fal på knä och tacka Gud! Hon är här! Hon har uppsökt mig här! Vi resa i morgon. Vi skola begilva oss till milt slott Orbach, i närheten hvaraf ligger den boning, der Diane eh hennes mar vistades, då vi voro barn, Diane och jag! W.lhelm, de hafva bedragit henne, de hafva bedragit mig! Först för två dagar sedan visste hon hvar jag befann mig... Om du hade sett hur blek hon var! Vi kunde i första ögonblicket icke yttra att ord, vi måste båda utbrista i tårår! För jats wetsa alla efterspaningar hade han fört benne till Rhodos, Der hade han bevakat