Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 2

valler försedda fönster, hvarifrån jag be le de gråa murar som begränsade min synkrets, släluru, herr baron, sade han, fåter n så nedsla ert mod? För tusan! man må ste sla ifrån sig sådana der dystra tonkar!s tJag ser just ingenting ; svarade vårdslöst, som särdeles egnar sig att livt och uppmuntra mig. ök då inte beständigt ensamheten! Vill ni ej bjelpa mig att göra lifvet mindre bittert för er? Git mig blott nå: ot skäl någon möjlighet att undvika det ansvar flytta in i pav ärden, der ni åtminstone icke galler och dessa murar, som publick påminna er om att ni dt mig och ni får genas iklä jougen i träd skall se de i hvarje ö lär fången.4 Och hvad fordrar ni i utbyte för denna utmärkta ynnest? Ert hedersord på alt ni iske flyr. Priset är högt!t svarade jag. Uppfytl oi ert äliggande samvetsgrannt. Begrip då, envisa barn, att jag handlar i ert eget intresse! Eit misslyckuadt för att fly och man skulle instänga er, jag vet licke hvar .. Här är ni åtminstone er egen herre. En eller två månaders tålamod och ni skall vara fri. Mitt ord gäller icke litet, och då efter en till pröfning dera tillräcklig tid, klarar att pl egerert fulla förnuft, skall Ingen våga motsäga mig: ni skall då hafva lagen för eri stället för emot er. Gif mig ert ord endust vilkorligt. Ni kan ålerlogu det, när ni så önskar. Ja, hvsrigenom ni alltid på förhand skall veta om jag ämnar göra något försök alt fly... 6 2 odt! dylika utbrott af vrede reta mig aldrig. Ni vet väl avt jog ej skall lyfta en hand för att hindra er att resa härifrån, emedan