Aftonbladet – 1 juni 1864, sida 2

priset al ov ore och vi aro tTorvissade all! reformens vänner skola, genom att bidraga till dess spridande i så vidsträckta kret som möjligt, befästa den redan allmänt spridda öfvertygelsen om det k. representationsförslagets storn förljenster och vinna anhängare för detsamma bland dem, söm hittills varit motståndard eller tyckande. — Förlidne söndag öfverlemnades högtidligen af lands löldingen grefve Cronstedt till Westerås skarpsk tickår en at stadens damer till kåren förärad fana. I — En större engelsk lastängare med namnet Edith, kapten Tunte . som under sommaren kommer alt göra resor mellun England och Stockholm, med anlöpande al Kö penhamn, hitkom från London i förgårs natt asten, hvaraf största delen blifvit lossad i Köpenhamn, bestär af amerikanskt fläsk och styckegods. or — Man befarar äfve de nordliga delarne af Finland. Såsom man finner af följunde sorgliga Ildring i Helsingfors tidningar, är tillståndet der redan nu mycket olyckligt ?Med allt större bekymmer våntar landtmannen i det sydliga Finland på en för växtligheten mera imsam väderlek, skrifver tidningen, veh från allt flera håll inlöpa bekymmersamma underrättelser beträtfande bräåddens utseende. Den ihällande kalla väderleken bringar den att förtvina, och intet gräs skjuter upp till föda ät den af brist medtagna boskapen. Under sådana förhållanden är det naturligt, att blicken med ännu större bekymmer vinder sig mot landets nordliga delar, der alla dessa svårigheter måste kännas dubbelt tryckande. Det sistförflutna året lemnade dessa trakter i brist på lifsmedel och brist på foder för kreaturen. Eandtfolket hade åsamkat sig skulder till städernas invånare för de förråder de erhållit under äret. Dessa skulle med höstens skörd ersättas. men det var omöjligt. Nya län, nya skulder, föryttrande af det sista som kunde föryttras, knapp tillgång till arbetsförtjenst, och svält och hunger, se der den utsigt som öppnade sig tör de allra flesta familjer i många socknar. Denna utsigt har gåtl i fullbord Dearbeten, staten bekostat, ha ej varit tillräckliga att sysselsätta alla lediga armar: den tillgång på lifsmedel, som vid höstens inbrott införskrefs, har icke helt och hållet kuvnat utkrediteras åt förut skuldsatta personer: den boskap, man egt, har smält tillsammans, ja på många ställen all-deles försvunnit, och med den det sista medlet för uppehälle. Och nu, enisig vår utan någon grönska, intet bröd, intet arbete, ingen hjelp, utom af — hungern, af eländet. Sådan är den tafla mun från landets nordliga delar upprullar för våra bliekar. Ju flera underrättelser derifrån anlända, desto mera bekymmersamma En mängd nödlidande vandra omkring. Få orter, der man förut varit i tillfälle att sysselsätta huudradetals arbetare, kan nu intet arbete lemnas. De af staten bekostade ullmänna arbetena äro ofte så uflägsna från mera befolkade byar, att större hushåll ej kunn beijenas. Dessutom äro de ej tillräckliga. gar äro till det yttersta använda, Manga dylika begifva sjultva på dussarbete och måste emna aäsido hemmanet kötsel. a ett tälle lefde en familj en längre tid endast af en enda kos mjölk. Bröd fanns ic men det fanns ej heller vanligt foder för kreaturet. På tillfra an huru detta kunde uppehallas vid Hf, rades, att man beg nade till foder halmbet täckningen på en gammal lada. Man kan lätt förestäl a sig huru hoskapen med dylik fodring skall vara beskalfad, och hurudan näring den kanlemna. Landsortspressen meddelar, utt foderbristen uppnått en sådan höjd. att på mår len kreatur störtat. Och nu just är den Hapsmkta då de största svårigheterna inträffa. På hösten och under vinterns lopp har man anlitat alla tänkbara medel, som stått till buds, att förskafta sig föda, nu återstår intet mera. Enstämmigt förklarar man derföre, att nöden aldrig varit större än nu, och den måste af samma fortfarande blifva det under sommarmånaderna tills en ny skörd kan göras af det lilla man utsått.? 1 i år en svår nöd i