Aftonbladet – 31 maj 1864, sida 3

lv tt fe RT i j RE AE AAA a med den skilnaden, att en ny maskin är dyr, hvaremot handelsfriheten ingenting kostar. Om man i stället för skyddsafgilterna inför fiskala asgifter, skulle tullinkomsterna bli större, så att det redan derigenom skulle bli möjligt att förminska eller upphäfva andra afgifter, som fördyra produktionen. 2) införandet af frihandelssystemet är särdeles fördelaktigt för de nationer, hvilkas inhemska marknad är minst utsträckt, d. v. 8. för alla små länder; ty ju mindre utsträckning den inhemska marknaden har, desto mindre äro fabrikanterna intresserade af att förskaffa sig monopol på marknadens förseende genom ett system, som fördyrar de varor, hvilka de skulle afsätta utomlands. 3) Mest intresserade i frihandelns antagande äro de industrigrenar, som icke allenast arbeta för den inre förbrukningen, utan också för de utländska marknader, der det hvarken finnes skydd eller privilegier, och der de följaktligen blott kunna mäta sig med sina konkurrenter förmedelst produkternas qvalitet och pris. 4) Allt efter som de utländska muarknaderna bli mera tillgängliga, kommunikationsmedlen mera fullkomliga och de af landets bruk och lagar förorsakade bindren för handeln mer och mer svinna, skall den utländska marknaden vinna större och större betydelse i jemförelse med den inhemska, och man skall finna det riktigt att öfvergilva ett system, som uppoffrar det egna landets förseende med vuror för utlandet. 5.) Om man lägger märke till den stora och ständigt stigande betyde som den utländska marknaden vunnit, hvilket visar sig deri, att utförseln från alla civiliserade länder starkt tillväxt på de sednare åren, kan man påstå, att friheudeln eilt mer och mer blir en nödvändighet för de folk, som begagna utländska marknader. Då frihandeln egentligen blott är ett medel att producera billigt, skall man småningom införa den trots protektionistiska fördomar, likasom man infört nya maskiner (trots routinens och okunnighetens fördomar. Frihanpdeln skall med tiden bli lika allmän som ångmaskinerna, och man skall snart icke längre behöfva anbefalla antagandet af ett system, som skall visa sig vara en nödvändighet. I Hvarje vppskol med detta billigare produktionssystems införande törorsakar landet samma förlust som uppskof med att begagna nya maskiner, hvarigenom de utländska konkurrenterna begagna tillfället att vinna eft 3 å de utländska marknaderna, hvilket Skall skada den inhemska industrien. Man skall dessutom genom att omvända protektionisterna till frihundelsmän göra alla producenter en tjenst, hvilken vore lika stor, som om man omvände motståndarne till de nya maskinerna till vänner ef industrien. Ånnu en fördel har Schweiz i jemförelse med de flesta andra länder genom sitt billiga administationsoch försvarsväsen. Innan den nya författningen al den 12 Sept. 1848 infördes, erlades förbundets utgifter genom matrikularbidrag, som uskrefvos i e särskilda kantonerna. Likasom i Nordamerika har nu tullväsendet blifvit en hufvudinkomstkälla för centralregeringen: dessutom har förbundsregeringen makt att utskrifva utomordentliga skatter. Förbundets ordinarie budget visar en utgift af 16 millioner francs, kantonernas ilda budgeter 19 å 20 milliener francs, och dessa summor måste för en stat med 2!2 millioner menniskor kallas högst moderata. Ytterligare vilja vi tillägga följande upplysningar om industriens utveckling i Schweiz. Enligt Franscinis statistiska uppgifter, sysselsätter fabrikationen af bomullsvaror i Schweiz 3!:00 al samtliga arbetare, fabrikationen al sidenvuror ?5100 och urmakeriet 12s60. Till bomullsfabrikerna infördes omkring 26 millioner T bomull, och värdet af de uvdörda bomullsvarorna uppgifves till omkring 80 millioner francs. År 1816 fanns det i bomullspinnerierna blott 300.000 spindlar, de uppgå nu till öfver 1,200.060. Till år 1830 spanns i Schweiz endast de gröfre numren af tråd, och allt hvad som renvändes öfver n:o 30 måste införas från England, men nu produceras hufvudsakligen finare nummer, att utländsk tråd blott undantagsvis finnes i Schweiz. På samma tid har införseln af omullsvaror tilltagit, men dessa varor inöras blott för att blekas eller färgas och sppreteras, hvarefter de åter utföras. Schweizarnes öflverlägsenhet i detta behandlingssätt synes deraf, att vissa sorter i synnerhet komma irån England och exporteras tillbaka till England. Bomulsindustrien har aldrig arbetat under tullskydd. Då den stora kontinentalblockaden under Napoleon den förste upphäfdes, betogos bomullsfabrikanterna af förskräckelse vid företällningen om den öfversvämning, som kunde väntas af engelska produkter och som man fruktade skulle tillintetgöra hela kontinentens industri och göra en mängd arbetare brödlösa. Men industriidkarne, fällde dock icke modet; de insågo ett de blott hade sig sjelfva att lita på, och att de för att bibehålla sin afsättning måste begagna nya förfaringssätt och lämpa sig efter utländska marknaders önskningar och förbrukarnes behof. Då de lifvades af en sådan unda, lyekades det dem också att hålla de engelska konkurrenterna stången, utan att nödgas anlita tullskydd. Fabrikationen al bomullsvaror har sedan år 1815 stigit till tredubbelt. Sidenindustrien kan nästan mäla sig med bomulsindustrien och bar isynnerhet sitt säte i kanlonerna Basel, Z rich, Aargau och Bern. Den lemnar ärligen i handeln sidenvaror till ett värde af cirka 50 millioner franes, hvaraf Schweiz blott rbrukar omkring en åttondedel. Införseln af främmande sidenvaror är icke at stor betydenhet. Urmakeriet, som är den tredje stora grehen af industrien, finnes uteslutande i den franska delen af Schweiz. Det syselsätter Gendyve och Neufchatelbergsbygden omkring 30.000 menmsiskor, som leverera omkring 250,000 ur till priser, som variera från 4 francs till 2000 franes och som förindas ända till det inre af Asien och