Aftonbladet – 31 maj 1864, sida 2

— Om branden i Sidensjö och Nybyn meddelar Hernösands-Posten följande bref från tillförordnade pastor M. O. Åkerstedt i Sidensjö: Upplysningsvis må nämnas, att den dag, då elden utbröt, rasade en svår nordvestlig storm; att elden började kl. half 2 på dagen, men ändå i hastigt utbredde sig, att släckning var omöjig; att elden ej kan sägas hafva uppkommit genom vårdslöshet, utan föranleddes sannolikt deraf, att nägon gnista slungades in i en lada, hvaraf deri förvaradt foder antändes och hvarifrån elden med blixtens hastighet spridde sig omkring hela byn. I den gård der elden uppkom var endast hustrun hemmavarande och hon fick gå i de kläder hon för tillfället var iklädd, utan att kunna ädda det minsta. All lösegendom, hästar och kor blefvo innebrände. På mindre än 2 timmar återstodo af 7 bondgårdar med deras uthus och en torpargård endast den svedda marken med rykande grushögar. Den åttonde bondgården räddades med nöd, emedan den låg ifrån vinden; men äfven af den uppbrändes stallet och fähuset. 15 hushåll hafva blifvit husvilla och förloat större delen afallt hvad de egde. Underbemödandet att hejda elden samt få ut kreaturen utur de antända husen, lades den öfriga egendomen i aska. Lyckligt dock att intet menniskolif blef spildt; hade olyckan skett nattetid, hade måhända många omkommit i lågorna. En sjuk menniska hann med knapp nöd räddas. Af de 15 hushållen, som tro husvilla, äro 7 bönder, de öfriga inhyseshjon och gamla födorådstagare samt en torpare. Det var svårt att se de gamla, som liga utan skor, andra utan hufvudbonad; en annan utan tröja i den skarpa kalla blåsten släpa ig fram, Id på sin staf. Ingen bland de brandskadade hade en beta bröd till qvällsvard; hela sommarfödan, som arbetaren under vintern åt hustru och barn sammanskrapat, för att för sommaren slippa hemifrån på något arbete, är förlorad. De brandskadade bönderna hade sina hus och lösegendom försäkrade. men så lågt, att ersättningssumman ej räcker till att få ett hus alt bo utiför hvar och en bonde. Dock af de brandskadade bönderna äro två i sådana omstindigheter, att de, oaktadt olyckan, dock äro besutne. Socknen ha ipit in för att söka lindra nöden i första hand, genom sammanskjutande af spanmål o. s. v. Men som de flesta bönder (utom bönderna och torparen hade ingen nnan fö rat sin egendom) hade sin egendom örsäkrad icke i länets, utan i socknens brandstodsbolag, blir brandskade-ersättningen, huru obetydlig den är i jemfö med den lidna skadan, dock mycket betungande för socknen. Nybyn, der skadan skedde, är dessutom under laga skifte. En nödhjelpkomite är här bildad, för att i första hand draga omsorg om de lidande.