Aftonbladet – 31 maj 1864, sida 2

Ert fönster ligger åt trädgården, nyc keln sitter uti lilla gallerporten ; fly i natt! Jag åhörde henne med häpnad, men in nan jag hann svara, närmade sig grefve d Mautfert och hon lade genast fingret på sin läppar för att ålägga mig tystnad. ?Vi hafva tvingat er att vara länge upp i afton, min söta Hermencgilda?, sade gret ven, förlåt mig och tilllåt att jag i afto säger er farväl då vi kanske icke råkas morgon.? Jag bugade mig tyst och tackade henn med en blick; hon svarade mig mede knappt märkbar böjning på sitt vackra hu! vud — dock låg det en bön i hennes tycktes det mig — och jag gick der med min förmyndare. Vår värd, som följ oss, lemnade oss vid dörren till våra rum Jag ansåg nu lämpligt att förvissa mig on grefvens afsigter med denna resa. Öfversten skall utan tvifvel blifva e sekundant, min herre, sade jag. Skal jag skrifva till ett par af mina vänner staden för att bedja dem komma hit och medföra vapen??? Han upplyfte hufvudet hastigt och be traktade mig utan att säga ett ord; det såg ut eom om mitt lugn förundrat honom ?Sof lugnt?, svarade han slutligen; jag skall ordna allt det der.? Huru tidigt skall jag vara färdig? Klockan sju, om ni så vill.? Jag böjde jakande på hufvudet och gick in till mig; jag skulle ansett det förne drande att ens låtsa se de löjliga försigtighetsmålt hvarmed man omgaf mig. Asynen af fönstret påminte mig om fröken de Jonvals besynnerliga råd. Jag trodde att hon hört några ord, som tydde på en duell, och ehuru jag var tacksam för hennes deltagande, kunde jag dock ej utan en känsla af sårad stolthet länka på den föreställning hon säkert hade gjort sig om min personliga tapperhet; men jag hade dessutom mycket att tänka på; allt gick efter önskan, tycktes det mig, och jag närmade mig nu et afgörande ögonblicket. Inom nägra