Aftonbladet – 30 maj 1864, sida 3

rinatrakxten en karl med sönderskjutet ansiste och halft döende. Den, som i åkdon forslade honom dit, var en hemmansegare från Walla gård i Brännkyrka socken och denne berättade, att, under det han och en hans dräng samma dag på morgonen varit sysselsatta med arbete ute på åkern, hade de från en närbelägen skogsdunge hört ett skott aflossas och omedelbart derefter sett en karl komma springande fram cmot dem med händerna för ansigtet, från hvilket blod ymnigt flödade. Karlarne togo genast hand om den sårade, förde honom upp till gården, der han så godt sig göra lät Det förbunden, samt transporterade honom derefter hit till staden. Vid ankomsten till polisvaktkonroret var mannen i h endast med Anders Wilhelm Hagberg. e8 genast till lasarettet och var ännu i går vid lif. I öfrigt vet man ingenting med visshet om, huru honom tillskyndats ifrägavarande skada, men det kan antagas att han sökt genom ett skotts af. lossande i munnen afhända sig lifvet, ehuru tilltaget misslyckats. Hagberg, som syntes vara omkring 30 år gammal, tros vara till yrket skomakare och hafva sin bostad här i staden. Det Salmoniska målet. Vi berättade i lördags efter Östgötha Correspondenten huru en bokbindare i Linköping vid namn Salmoni blifvit af dervarande polis häktad såsom skäligen misstänkt att genom hotelser i anonyma bref hafva tilltvingat sig penningar. Målet är nu anhängiggjordt vid rådhusrätten i nämnde stad, och Östgötha Correspondenten meddelar i sitt sednaste nummer några dertill hörande handlingar, nemligen dels stadsfiskalen Fricks rapport om saken, dels några af de anonyma brefven. Den förra är af följande lydelse: Till borgmästareembetet i Linköping ! Den 20 i denna månad anmodades jag infinna mig å härvarande kongl. postkontor, der jag af f. d. landshöfdingen, hr postinspektoren Berghman blef förevigad en anonym skrifvelse af den 17 dennes. undertecknad med bol i S. P., ställd till garfvaren Sundberg I hvaruti denne uppmanad på eller den 18 vid källaren ofvanför de jade Tinnerböcken invid Tanntorsvägen lägga i bref 1000 rdr, under hotelse att i anna af brefskrifvaren blifva mördad; d r ket bifogas under Lit. A., hade på lokalpost kommit Sundberg tillhanda och af honom på postkontoret aflemnats. Då ingen anledning fanns till misstan mot någon och stilen cj var känd, samt Su berg icke heller uppfyllt den framställda begäran, var för tillfället icke annat att göra, ön att brefvet af mig emottogs, för att om möjligt vore söka att få upptäckt I varen. Dagen derpå den 21 på eftermiddagen nedsändes till mig ifrån postkontoret ett likaledes på lokalpost ankommet bref med samma stil och underteckning S. P., adresseradi till slagtaren Johan Joharsson här i staden, se Lit. B., deruti Johansson förständigas, så vill behålla sitt lif, att ofvanom Tinnerb id källaren under den förut uppgifna stenen måndagen den 25 dennes kl. 6 på aftonen hafva lagt 1009 rdr, men som Johansson tillförene erhållit flera sådane skrifvelser, hvarom han likvist icke underrättat polisen, hade han å postkontoret anhållit att i händelse af flera brefs ankomst dessa torde öppnas och deras innehåll bemärkas, till följd hvaraf detta bref öppnades och af hr postinspektoren genomsågs, hvilken derefter, utan att det samma delgifva Johansson, till mig öfversände; Johansson anmodades då infinna sig hos mig kl. emellan 8 och 9 på aftonen, då han blef föreläst ifrågavarande bret och hvilket han vid påseende förklarade till stilen vara fullkomligt lika med 8 st. förut af honom erhållna, af hvilka han nu endast hade tre i behåll och som dagen derpå till mig öfverlemnades; någon den ringaste anledning till misstanka mot någon viss person egde icke Johansson, som uppgaf det han uti slutet af Januari månad erhållit första skrifvelsen, hvaruti han blifvit ålagd vid stränga hotelser att å samma ställe, som uti nu anmärkta bref är omnämdt, lägga i bref 1000 rår; detta hade Johansson sålunda verkställt att han någon af de sista dafarne i Janari ditlagdt 1000 rdr, men som Johansson ett par dagar derefter i enskilda angelägenheter begifvit sig åt Tanneforss och då gått förbi källaren hade han eftersett om penningarne blifvit afhemtade, men som dessa då lågo qvar, tog han dem med sig hem. Några dagar der: efter hade Johansson erhållit brefvet Lit. C., deruti han på det strängaste vid hotelse till lifvet och att få sin gård bränd antyddes att ditlägga penningar sednast den 7 Februari; han hade der: efter som han tror den 4 Februari ditlagt penningarne, bestående af 4 st. sedlar å 100 rår valör, 5 å 6 st. å 50 rdr och återstoden bestående af mindre sedlar till fyllnad i 1000 rdr. Efter en 6 å 7 dagar erhöll Johansson brefvet Lit. D., hvaruti brefskrifvaren tackar för penningarne, men derjemte framställer en ytterligare begäran om erhållande af 500 rdr, hvilka borde läggas på samma plats; som Johansson ej verkställde detta, erhöll han brefvet Lit. E., innehållande förnyade hotelser, hvilka, då äfven dessa blifvit fruktlösa, föranledt brefskrifvaren att skrifva det till mig fist lördag öfverlemnade, till Johansson sttllda ref. Med anledning häraf tillsade jag Johansson att han i 2:ne tillkallade personers närvaro borde inslå en mindre summa af 60 å 70 rår i bret, och sedan sedlarnes valör. nummer, littera och banks tillverkning blifvit af dem bemärkt och noggrannt specificerets, i deras åsyn försegla detsamma och förse utanskriften med denna påskrift: Ti okände brefskrifvaren P.?. och derefter på måndagseftermiddagen 4 sjelf gå ut och lägga brefvet vid k ina stället, då jag ville försöka a källaren var beläen och tillföljd de la sidor observerad, ikvisst på ett elle ittransportera polis. Då jag på söndagsmorgonen i samråd med polisbetjeningen, om hvilken brefskrifvaren möjligen kunde vara, blef at vaktmästaren P. Kjellstrand uppmärksamgjord derpå att under de tvenne sednare åren några personer tillhörande staden frigifvits, hvilka å fästning och häkte uttjent dem ådömdt arbetsstraff. och att två eller tre af dem hos magistraten sökt tillåtelse att som sjelfförsörjare blifva i staden sk . och jag till följd deraf uti rådhusrättens dom r skulle efterse de ansökningar, som derom ingifvits, för att få reda på stilen, påträffade jag uti en af ternerna till 1863 års dombok, ett ar bokbindarmästaren här i staden W. F. Salmoni et och till rådstufvurätten ingifvet svaromål i mål mellan mig, åklagare, och Salmoni med flera, tilltalade för slagsmål och tyckte mig då genast finna likhet i stilen, då brefven jemfördes med berörde bilaga, och ehuru brefven icke med samma omsorg blifvit skrifna eller stilen var så stor deri, kunde, vid betraktande af hvarje ord för sig, en märkbar likhet upptäckas, deruti jag än mera öfvertygades, då jag erinrade mig att de 1000 rår blitvit söndagen den 7 Februari vid källaren af brefskrifvaren hemtade, och att Salmoni måndagen den 8 till mig emot qvitto aftemnat 58 å 59 rår, bestående af en 50 rdr sedel, en 5 rår. två st. i rdr och några silfvermynt, att betäcka en dess skuld till Jönköping, liksom han vid samma tid till hr rådman Lönnberg inbetalt en protesterad vexel från Stockholm å 144 rdr 10 öre. Jag trodde mig således i Salmoni se författaren till dessa många anonyma skrifvelser, hvilkas innehåll försatt icke allenast de personer dem gällt utan äfven andra inom detta samhälle i häpnad och förskräckelse : och vidtog lämpliga mått och steg för att få brottslingen ertaj pad; men på söndagsaftonen kl. 7 erhöll jag rån postkontoret ett ytterligare href (Tit FN stäldt till Johansgon och uti hvile