Aftonbladet – 30 maj 1864, sida 2

väl lyda de befallningar vi fått, och vi äro ju två mot en.? Nej, två mot tv dem. Det var Bastien, som funnit stalldörren öppen och kommit in vid ljudet af vår ord vexling. tSeså! bort med högafflarne!? sade han. Jag drog på samma gång fram en af mina istoler. Bastiens styrka säväl som hans beslutsamma karakter, var bekant i hela trakten. Karlarne gingo undan. Vi blifva bortkörda för er skull, Bastien, sade den ene. Det gör mig ondt, men det kan icke hjelpas ... Herr Andrås affärer framför allt !? Han nedtog en lykta från väggen och fattade hästen vid betslet. Det är jag som tager hästen ur stallet, tillade han; om grefven blir ond deröfver, så skicka honom till mig. Och nu mina vänner, hållen er vackert qvar här ... olycklig den som vågar vara nyfiken! Derpå gingo vi ut och Bastien stängde stalldörren i dubbla lås. Fem minuter sednare sutto vi i vagnen. Hvart skola vi fara?7 frågade mig denne tillgifne vän. Först till Montherme, sedan till Tyskland, kanske... jag vet icke hvart! Godt, hvad är det fråga om? Att uppsöka grefvinnan Diane och befria henne från hennes väktare Placide, medan jag duellerar med min förmyndare och dödar honom !? Hå, hå! Det vur mycket på en gång: men för att tjena er, herr Andre, fruktar jag ingenting; använd mig huru ni vill: jag tillhör er med hull och hår.? Klockan var ett, då vi kommo till Montherm. Bastien hade under vägen uppsade en röst bakom gjort sin plan. Om grefvinnan är här?, sade han, skola vi hafva funnit henne innan morgonen. Han förde mig till ett aflögset värdshus af rvuskiot ntzseende.