Aftonbladet – 30 maj 1864, sida 2

Martin, grefvens kammartjenure anländt hit i natt, ungefär en timma sednare än vi; han åkte i karriol och hade en kappsäck med sig. Han bor också hos baron de Pages, och vi skola hafva ett öga på honom. Nu vet ni allt; jag lemnar er, ty om grefven leder oss på spåren till gömillet, bör jag gerna vara i närheten för alt lugna grelvinnan och ingifva henne hopp. Vi skola bortföra henne, om så fordras. I alla händelser äterkommer jag innan ni reser; vi böra alltid hinna vexla nägra ord.? PJag lemnar dig min häst och min tilbury; tag de här penningarne och betal ditt folk väl. Jag gaf honom de fyra eller femtusen francs 1 guld, som jag bar på mig Men ni sjelf?, sade han, 7 behåller ingenting??? ?Jag har tillräckligt för hvad som äterslår alt göra; dessutom kan jag skritva till Granger. Gå, och glöm ej att mitt lif är i dina händer.? Räkna på mig. Och hvud er beträffar, herr Andrå, ingen svaghet der borta, intet dåraktigt ädelmod; han skall nog begagna sig deraf. Huru står det till eljest? Uthvilad och säker på handen? Oh, frukta ingenting; jag skull döda honom som ett giftigt djur, utan medön kan; det gäller grefvinnans lycka och lif.? Han gick, men de beslut vi fattat hade återg hoppet. Dylika noggranna undersökningar kunde icke länge förblifva ultet. Nästan lugnad öfver Dianes jade jag tänka på mig sjelf. Grefven var ingen föraktlig motståndare; jag hade ofta sett honom handtera värjan, och en strid mellan oss skulle ej blifva någon barnlek. Jag pröfvade mina musklers styrka och jag kände mig tillfredsställd af denna undersökning; jag hade feber och denna uppehöll mig, så att jag icke kände någon trötthet. Jag ringde för att låta servera mig frukost. En betjent inträdde åtföljd at (iranver.