Aftonbladet – 30 maj 1864, sida 2

uHvarför det? Jag förtröstor på min goda sak. Jag ber er. följ mitt råd; dessutom ni kan ej göra oss någon nytta, ni är Oss sparare till hinder. Vi hafva oss emellan vissa igenkänningstecken och signaler, som mina vänner kanske ej skulle ha Inst att låta er lära. Jag ger er mitt ord på att om grefvinnan Diane är i staden, skall jag, innan dagen gryr, hafva befriat henne. Uppehåll oss ängre medan det ännu är mörkt. För så talande skäl måste jag gifva vika. Vi öfverenskommo alt Bustien skulle uppsöka mig hos Granger så snart han funnit minsta spår af Placide eller grefvinnan, samt underrätta miz derom. Den hederlige notarien hade befallt att man skulle invänta min återkomst: aftenmåltiden var färdig. Jag drack blott ett glas vatten och kastade mig, klädd som jag var, pa sängen, för att snurt blifva utal med den tjenstaktiga betjenten; men jog kunde omöjligt sofva i det upprörda si nestillstånd, I befann mr 5 snart jag blifvit allena, steg jag upp och började gå fram och tillbaka 1 rummet. Jag öppnade fönstret och lyssnude till hvarje det minsta ljud, som störde np I Y nad. Stackars Diane! hvar befann hon sig nu? Hvilken ångest. hyilken oro plågade henne nu? Min overksemhet gjorde mig förtviflad; jag ångrade att jag lemnat smyghandlarne: jag skulle kauske kunnat döfva min smärta genom utt företaga mig något till Dianes räddning. Under fyra tänga timmar sall jag s Dagen började gry. Det blef lif och rörelse i steden och menniskorna gingo förbi mitt fönster glada eller likgiltiga, utan att med en enda min antyda att uågon ovanlig händelse under natten tilldragit sig. Morgonkylan grep mig och jag försökte flera gånger lemna min post, men det var mig icke möjligt: jag återvände oupphörligt till detta tönster, varifrån jag höppatles få se den budbä