Clap; a på, hör a esbur 7 Jag klappade på porten: intet svar. Godt tecken, man är på smyghandlaren; mitt folk är der.? Han kl appude nu på dörren, på ett egendomligt sätt och hvisslade skarpt. Man öppnade genast och insläppte oss i en läg, all rökt sol. Värden tängde åter sin port. ?Aro kamraterna här? frågade Bastien. Tre stycken bara, svarade värden: Elaren, La Besuce och Consians.? äck dem och säg att det är brådtom.? Värdshusvärden lydde och några ögonblick seduare knarräade trätrappan und gra personers karlarne igenkände jag genest tvenne af smyghaudlarne, som jag sett i kojan på Vildsvinsheden. Den tredje mannen var mig obekant. Och nu?, sade Ba den, skall ni låta sätta vår höst i stallet och ställa vagnen på gården — med så litet buller som möj gt!? Sedan han lemnat oss, vände sig Bastien till sina kamrater och frågade: PÄren I lediga? För tusan! det beror på!? svarade en of dem. Godt; det vill säga ja. Detär fråga om att göra mig en stor ljensi.? ?I så fall?, mina instruktioner under vägen. En stråle af hopp upplyste min själs mörker. Med sådana menniskor, så vana att med ist och våld kringgå lagen, kunde man i min belägenhet försöka ullt. Vi begålvo oss under ystnad ut på gatan; några steg ifrån värdshuset stannade Basticn och bad mig dröja ett ögonblick. Om ni ville göra som jag ber er, herr Andr6, sade han, så lemnade ni oss nu. morgon torde ni behöfva sterka knäveck . och säker hand. sade han, men höårdt; man H j n vakt, sade Bland de inträdande ien till värdshusvärsade en annan, tala fritt, du! I I