Aftonbladet – 28 maj 1864, sida 3

et franska träkolsjernet betalas i är med f. 41. å 43. pr 100 kilog. för såväl hvad vi kalla ordinära som för alla extra dimensioner. Prisskilnaden emellan dessa är så ringa att man gerna kan antaga medelpriset till f. 42. Bruken sälja jernet på 6 å 9 manaders kredit, och köparne kunna i små poster för veckan och månaden fylla sina behof. Dessa pris innefatta transportkostnaden till hamnen. Värt svenska jern deremot, inklusive våra verpris för de extra sorterna, skulle lemna en lika assorterad post till ett medelpris icke understigande f. 39å 40. Lägger man dertill att vårt jern betalas genom endast 3 månaders accept, att köparne mar ste hålla stora, vil assorterade lager och sälja på I å 12 månaders kredit och för sina pengar nu betala 8 å 9 K ränta. så inses lätt hvilken ringa förjenst jernimporten lemnar och hvarföre köparne taga så litet extra jern som möjligt. i afsigt att derigenom trycka medelpriset till f. 34. å 30. Utan acquits å eaution vore importen uuder nuvarande förhållanden omöjlig; den skilnad i tullafgiften, som importörerna kunna genom dessa förskafla sig, utgör deras egentliga vinst: denna skilnad är 1 år ovanligt stor: den varierar emellan f. 3 å 4 pr 100 kilog.. då den under vanliga och normala kommersiella förhållanden sällan öfverstiger I. 2. Detaljpriset för svenskt jer är emellan f. 37. å 38. pr 100 kilog.: och eiiura omtyckt Karmansbostämpeln här är för vissa behof, såsom t. ex. för åkerbruksredsk och spadar, och ehuru härvarande importöre för denna stämpel. måst betala ett öfverpris af f. 1. 50. pr 100 kilog.. kunna dessa dock afsina pare icke betinga sig den rin sättnin: för detta öfverpris. utan måste sälja stämpeln till det ordinära jernets pris. Äfven detta bevisar hura tryckt och begränsadt försäljningspriset här är, dels genom den stora konkurrensen emellan importörerna. dels genom de franska träkolsjernens pris, hvilka icke stigit i jemnbredd med de svenska och engelska prisen. Den franska marknaden blir med hvarje år allt vigtigare för det svenska jernets afsättning; importen stiger årligen; den skulle stiga ännu betydligare, om mean i Sverge ginge varsamt tillväga med prisstegringen och om man lärde sig inse och uppskatta vigten och inflytandet af att nedsätta våra höga öfverpris för de fina dimensionerna och borttaga det alldeles för dem som närma sig till de ordinära, och främst af allt ?s-tums-jernet. Jag mser fullkomligt att de fina och tunna dimensionerna ej kunna smidas utan förlust till samma pris som de ordinära; men öfverpriserna tåla dock mycken jemkning. De franska smidesbruken tillverka dock de finaste dimensioner till endast 1 å 2 francs öfverpris. Men orim igt är det, att våra valsverk äfven beräkna verpris för extra dimensioner, ehuru hågot billigare än det smidda jernets; då med 1 RB. öfverpris för de finaste dimensioner den extra yelsmingsonikostnaden vore mer än väl betäckt. Man kan omöjligt beräkna den utvidgning vår janosvon till Frankrike och Belgien skulle eriålla, om dessa öfverpris reglerades efter tidens fordrin och andra länders pris: ty ofantligt många äro de behof hvartill man skulle vilja använda värt jerns extra dimensioner, hvilkvt dock deras enorma pris nu gör omöjlig Landets jernhandtering, för ti som stenkol, betinner sig i en mycket tryckt beligenhet, isynnerhet stängjerns-tillverkningen. Priset betalar icke tillverkningskostnaden. Tackjernsindustrien är något lyckligare: det märkvärdiga är att ra partier af de bista tackjernssorterna blifvit bortslutade till jernverk i trakten af Glasgow och till mycket goda pris. hvars behållningar förökas genom den vinst exportörerna draga af sina acquits å caution, som de sälja till importörerna. Det valsade stenkolsstångjernets pris är nn f. 20.25 pr 100 kr. I Paris förbrul an intet svenskt jeru, med undantag af något stingjern för gjutstälstillverkningen. I Träaffärerna har köplusten icke bättrat Sig: prisen äro nu snarare lägre än fastare, emot hvad de voro för en månad sedan; lagren äro stora, penningen dyr, och under så dana förhållanden bygger landtbon ogerna: räddbågan för krig här äfven gjort sitt till. Importhusen trycka prisen orimligt: de äro öfverhopade af anbud frän alla håll, det ena billigare än det andra; detta ger dem mod att diktera hårda vilkor, limitera frakten, att fordra fraktgarantier och en sortering öfver höfvan sträng, hvartill Gefle-sågverken gifvit första klaven. Jag har öfverallt funnit den åsigten radande hos träimportörerna, att om de bara uppskjuta med sina inköp till Juni månad, så skola de kunna betinga ännu billigare pris, emedan svenskarne, tvungna att sälja och oroliga att ännu cj hafva kunnat sälja sina tillverkningar eller lager, då skola antaga hvarje någorlunda rimligt anbud. Det är icke utan att på de stora platserna mängden opererar efter denna princip. Men ett för oss svenskar sorgligt förhållande är den årligen tilltagande öfvervigt som den norska och finsk-ryska träskeppningen förvärfvar sig öfver den svenska OÖstersjö-skeppningen. —— Denna hafva dessa länder förvärfvat sig genom den vida vackrare qvalit som de leverera och den ofantligt strängare sorteringen. hvartill kommer, hvad Norge beträffar, detta lands billigare frakter, och dess raskare expeditioner. Om jag undantager Gefle-sågverkens tillverkningar, hvars höga pris göra dem här så svårsålda, kan man icke se något vackrare än de norska och fins ryska plankor och bräder, hvars tertia sorter knappast visa någon vankant, och hvars prima och secunda äro derjemte fullkomiigt fria från blåyta. Dessa trävaror hafva derjemte det stora företrädet framför våra, att de nästan icke spi att de äro sågade af skog som är i gaste växtålder, och icke ötvermogen. oss ofta är fallet, och icke hafva detta stora fei som här kallas gelif, hvarmed betecknas dessa sneda sprickor som göra plankorna alldeles odugliga till försågning i tunna dimensioner. Man påstår temligen alimänt här att dessa stora fel. nemligen gelif. otätt gammalt trä och rådved, sprickor, låssnor, tilltagit i en ganska stor progression under ie sedmare 3 åren hos Östersjöträvarorna, och att detta föranledt köpamrne att vända sig till de andra ländernas tillverkningar. Om detta påstående är sannt, så måste man söka dess orsak i vår ganska felaktiga skogslagstiftning, som numera icke tillåter annan afverkning in gamla och till den grad öfvermogna träd. att de efter ett eller två år kunna beräkblifva ull försågning odmgliga. Alla a liga sågverksegare hafva hittills beklagat frver denna lika kortsynta som för vår inskadliga lagstiftning. Men deras ord hafva varit hka den ropandes röst i öknen. och torde förblifva det tills denna lagstiftning undergräft våra tillverkningars anseende och kredit, och förstört deras egares välstånd. RegerinFÅ borde dock allvarligare undersök ssa förhållanden innan det blir för sent. oc i lagstiftningen felaktiga ock skadlig seende säsom tillverkare undergräfves g: regeringen nu tvingar oss att för vär ur använda vår uttna skog, i stället sätta oss i tillfälle att för våra tillverkningar be agna oss af den, bästa rudimaterien som landet örmår lemna. Öfver vår trätillverkning. hv lar numera. ehuru under andra och vida mera ekadliga former, samma slags förmyndareskap. som den, hvilken under årbundraden tillbakahällit utvecklingen af vår jernhandtering. Huru stor vän jag än är af en sträng och samvetsgrann gallring. hur väl jag än inser dess nödvändighet, så ogillar jag dock den yt terlighet man för sorteringen af Gefle-sågverkens plankor och bräder omfattat, som spridt sig til och äfven omfattats-af de norska sågverken, och hos köparne: här framkallat enahanda fordringar för de norra verkens leveranser. hvilka dessa hafva svårt att upptylla och derföre äro motvilliga att antaga: Gefle-verken hafva derigenom skaffat sig en ögonblicklig rask afsättnimg all hugg ran utan att lInKl daacAa nric