Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 2

mig till stranden, besvärad som jag var af mina kläder. I nästa ögonblick kände jag dock fast botten under mina fötter — det yntes mig uästan ett underverk — och faran var förbi, Uppkommen på stranden lät jag min staekars Ralph andas ut; han vacklade och tyektes ur stånd att bära mig till Maufert. Alt ölvergifva honom hade varit att lemna honom till pris åt en säker död. Jug ledde honom vid tygelu några hundrade alnar. Småningom repade det ädla djuret krafter och mod, och jag satte mig inyo upp på dess rygg. Lyckngtvis hade jag uyckeln till lilla perkporten med mig, hvarigenom ännu en omväg besparades mig. jag red direkte till stallet, der jag lemnade Kalph i en at mina betjenters värd och skyndade upp till slottet: der syntes icke något ljus i ett enda fönster, icke ens i Dianes rum: allt var mörkt och tyst. Endast vindens tjut, der den suekade i träden afbröt tystnaden. Jag mträdde i förstugan, den var öde; jag ropade, ingen svarade. Mitt hjeria sammandrogs at hemska aningar. Jag begat mig till köket, der jag slutligen fann en del at betjeningen samlad. De kunde ej afhälla sig från ett rop af fasa vid min äsyn. OC therine, grefvinnans kammarjungfru vär ock der: hon kom mig till mötes. SGrelvinnan? sade jag. Hon har vest, herr barons, svarade Catherine förvånad. Rest? Nä Hvart har hon rest? Men hon har rest för att träffa her baron ...s SMig?s , YJavisst; hon reste genast, eå fort hen fått grefvens bref, som underrättade benne att herr baron sjuknat. ål Jag anade genast ett nedrigt bedrägeri af grefven. . Uatherine, säg mig sanningen. Ni håller af er matmor, är det icke så? Jag fruklur eo vlyeke.... fasa NM