Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 2

som öfverraskad midt uti ett blodigt dåd, ännu likväl, endast i taenkarne begånget. Ohl! bort med vansinnet ! sade hav kallt, vi äro nu allena och jag har pumera ingen förevändning att tro på era romaneska fantasier, Vänta tills ett nyti anfall infinner sig, ui skulle då bättre spela er roll. Nu hafva vi en annan sak att uppgöra, angående min hustru, som det icke roar mig att se er älska ...? Jag står till er tjenst, min herre, svade jug, inseende att han som för att beupprättelse al m Jag hoppas det, för tusan! Vi resa i morgon; det är onödigt att återvända till slottet. Er vän Granger erbjuder er att gvarstappa här tilis i morgon; håll er färdig kloekan ätta.? Godt, min herre; jag ekall vara färdig. Han bugade sig och gick. En obeskriflig glädje intog mig. Hans utmaning räddade mig från mig sjelf; han skulle vexla hugg med mig, ansigte mot ansigte, under öppen himmel och jag skulie kunna göfa honom utan att begå nagot brott. Jag kastade mig på knä och tackade Gud för hans. rättyvisp, , N Jag mäste nu tänka på Diane. Min förmyndare var säkert redan på vägen tilt Maufert; men med Ralph och med begagnande af några genväsar skalle jag lätt Ia en half timmas försprång för vagnen, hvilken måste taga en omväg för all passera Semay, som jag deremot kunde vada öfver. Jag skyndade till stallet; min häst var der och inom fem minuter hade jag sadlat honom, utan att vilja höra på Sranger, som mer och wer oroatle sig öfver det upprörda tillstånd byar! han såg mig. ?Min vän, sade ing till honom, se mig; på fnngr väl til jag nu bar milt fulla förnuft, Men etter de oforsigtiga ord, som undsluppit mig under ett ögonblieks besinnin, slöshet, skall hav kanhända döda heunel. . j Ah, mitt barn !7 sade han, cs; Gud skydde er!? : ov