Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 2

mera ingenting för er. Farväl min broder Tack för det ni sjelf benämnde er så! Några ögonblick sednare var jag lång borta, buren af Ralph, som i galopp förd mig genom den doftande skogen. kn känsle af stolthet kringfläktade min panna, ett nyt lif genomströmmade mig och jag hade svår att inom mig sluta min hänförelse. Diane: kärlek hade gjort mig till en gud. Då jar kom dit der jag en gång trott mig se van sinnets hexa framträda, utropade jag hel högt: SHvar är du hemska spöke? Kom hit, jag är icke rädd, jag trotsar dig! Den fasa, som fordom gripit mig vic dylika tankar, föreföll mig nu säsom en löj. lig barnslighet. Jag trodde på mig sjell jag hoppades. Det prof jag skulle bestå. syntes mig numera blott en lek. Jag var älskad. Jag inträdde hos Granger, strålande ai hopp och stolhet. Jag skulle önskat att få trotsa en stor fara, att få ulföra en af de hjeltedater, som endast kärleken vågar för söka. Den hederlige notarien gjorde s ögon då han fick se mig så ytterlig vid en så allvarsam vändning i mitt lif. Nåvält, sade jag skrattande, hvad felas er, min vän? CPå min ära, herr baron, jag... jag har, ..4 stammade han, jag är för... för. just öfver att se er så glad. Jag fruktade... det är en allvarsam sak och jag hade sett er så tankspridd. Så att ni alldeles förlorat er vältalighet, återtog jag glädtigt. Seså, betrakta mig nu så mycket ni vill, och säg mig sedan om jag eh för att vara galen, har ett ganska hyggligt utseende? Bravo! Jag gläder mig öfver denna säkerhet och den lofvar godt, men glöm ej