Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 2

att ni skall försvara er suk inför domare som redan äro intagna emot er. Er fram gång beror på er kallblodighet. Räkna på mig min vän och lärare. Er öfvertygelse, som ingenting kan rubba uppe häller mig. Äro läkarne redan komna? Ja, jag har sett dem. Det är åoktor Delatre och doktor Pillaut. Deras skicklighet och deras välkända karakter äro en borgen mot hvarje bedrägeri. En haltftimma sednare var förmyndarrådet samladt i notariens salong. Fredsdomaren presiderade i rätten, som satt omkring ett stort bord, betäckt med en grön duk. Den läkare som vårdat mig satt jemte sina båda lärda medbröder vid ena sidan af bordet; midt emot fredsdomarens plats stodo tvenne stolar för Granger och för mig. Grefve de Maufert var den som först tog till ordet. Innan vi begynna våra förhandlingar, mina herrar?, sade han, hoppas jag det tillåtes mig att framställa ett bemedlingsförslag. Ingen af oss är okunnig om de allvarsamma följder, som afslaget på den begäran min missledda myndling framställt, kan medföra. Min pligt ålägger mig att i hans eget intresse motsätta mig hans önskan att i förtid blifva myndig förklarad. Skälen till detta mitt motstånd borde för Andrås egen skull hållas hemliga. Det inses lätt att dettå hans steg innebär en öppen fiendtlighet emot mig, ett sårande tvifvel på min redbarhet och att den föreslagna resan till Indien, som ej kan uppskjutas i sex månader, endast är en oskicklig fö vändning. Sakerna stå nu så att våra öfverläggningar måste sluta vid domstolen, der det skall komma i dagen antingen sorgliga familjesöndringar eller... en ohjelplig