Det är icke mim afsigt att mgripa ir Oi verkommandots fria bestämmande i atseende på de under dess förfogande staende krafter. . Den 14 på middagen gjorde krigsministern öfverkommandots stabschef pr telegraf följande fråga: Är återgång börjad?? hvilket ar stabschefen besvarades med: Nej; och vidare: ?Väntor man en stormning, och i hvad mån tror ni, attden kan emottagas? Äro trupperna utmattade?? hvilket stabschefen besvarade sålunda: En stormning måste ständigt väntas och måste emottagas, om den kommer snart, då de anbefallda förberedelserna till betryggandet Als såvidt möjligt böra vara vidare framdna. Trupperna äro egentligen ej utmattade, men cu del af dem är medtagen f den starka elden. Några dagar äro nödvändiga för förberedelserna till Als betryggande.? Slutligen anhöll stabschefen, att ötverkommandot måtte 12 ha fria händer. Kr vinietern svarade: Öfverkommandot ha ia händer: regeringen litar på detsamma såväl i militäriskt som politiskt hänseende.? Samma afton afsändes från krigsministern telegram till öfverkommandot: Efter mitt samtal med stabsehefen i förmid. förelade jag regeringen de gjorda medideiena Pen fasthåller vid si rut uttalade åsigt om vigten af att hälla ställningen, äfven om resultatet häraf skulle bli. preportionsvis betydl förluste Från Fredericia meddelas, ett man nu ej mera har så mycket skäl att prisa Oster karues uppförande derstädes. — Officerare såväl com menige betala visserligen hvad de köpa, men de sistnämnde stjäla ofta ur; de obebodda husen kaminer, butikslådor, nesläs 0. s v.: hvilket alltsammuns köp al ett band tjufgodsköpare från Hamburg, hvilka infunnit sig i staden, såsom yckes enkom för detta ändamål, och troligen uppmuntrat soldaterna till ifrågavarande ofog. Utom den stora mängd timmer, som fienden uppbränt, hade han äfven sålt stora partier till bönderna i trakten, hvilka. föga patriotiskt, begagnat tillfället att köpa byggnadsvirke för Millie pris. — Tyvärr — heter det vidare — har nog mera ammunition qvarlemnats i fästningen än det först hette: hela bottnen i Fredericias hamn är betäckt med granater, som fienden funnit, men nedsänkt, då de ej passade till hans refflade kanoner, likasom det ock är säkert, att alla de större sprängningarne under förra veckan verksiällts med qvarlemnadt danskt krut. Enligt utssgo af en på Femern hemmne.hörande skeppare, ba prenssarne velat göra ett nattligt besök på Lollands kust, för hvilket ändamål de velat begagna nämnde skeppare och dennes broder såsom vägvisare och härför bjudit dem en ieke obetydlig summa, men bröderna ville icke inlåta sig på affären. I ett bref från Köpenhamn till Soällposten följande om underhandlingarne i London: De sparsamma underrättelser, som komma från Londonerkonferensen, äro blott tröstande för den danska saken, utom i det afscendet, att det ser ut som om alla voro vense. Grefve Russell hjelper, som vanligt, af all makt tyskarne: men hvad dessa egentligen vilja, är emellertid ännu icke formulceradt. Det är väl också en stor fråga om de äro enige. Det egentliga tyska sändebudet, hr v. Beust, vill naturligtvis helst hatva ett Slesvig-Holstein under Augustenborgaren, men har svårligen några utsigter. Bismarcks djupare planer gå väl näppeligen ut på mindre än en cröfring af Holstein och åtminstone det tyska Slesvig — till en början. — Österrike önskar otvifvelaktigt hyarken att se Preussen utvidgadt eller den monarkiska principen kränkt genom en sönderrifuing af Danmarks hittillsvarande integritet: det skall utan tvifvel helst se Slesvig (eller åtminstone Sydslesvig) tillsammans med Holstein såsom ett tyskt storhertigdöme, som en medlem af förbundet, som utgångspunkt för en nordtysk sjömakt. Ryssland hur dercmot projekterat att Holstein (och Sydslesvig) skola göras till ett neutralt land under de europeiska stormakternas garanti med den danska (Glicksburgska) dynastien, i union med konungariket och Nordelesvig. I sådant fall måste ju till och med Holstein utgå ur tyska förbundet: och det vore i sådant tillstånd mycket, som kunde synas fördelaktigt för oss. Men specielt Preussen skall väl knappast inlåta sig derpå, utom i följd af ett eh betydligt påtryck, att det icke är någon utsigt dertill. Frankrike förhåller sig till utseendet mycket passilt: men agiterar hemligt för den Napoleonska iden om ett förenudt Skandinavien under det beslägtade huset Bernadotte -— med andra ord för en delning af monarkien. Men vid hvilken delning som helst skulle det alltid komma an på hvar delningslinien skulle förläggas, antingen nu Gläcksburgarne regerade både norr ocb söder om densamma (den ryska planen) eller endast norr derom (den preussisk-lyska) eller blott söder derom eller ingenstädes (men, som Fournier i Stockholm en gång proponerat: bibehållande en furstlig ställning utan att regera). Och dessvärre för Danmark vänder sig i London striden om delningslinien derom, huruvida Flensburg skall eå åt norden eller södern. Den fördelaktiga Slie-linien, norr om hvilken de blandade distrikten begynna, skulle alltså uppgifvas; och sjelfva Flensburgs hållning nu under ockupationen visar likväl huru öfvervägande danskt det är, medan som bekant det danska elementet går längre söderut på landet, än i städerna. Greive Wachtmeisier understödjer officielt de danska sändebuden, men är under hand mycket verksam att understödja de franska förslagen. Och hvad skall väl så slutet blifva? Ja, detta kan välfrågas, men svårligen ef någon besvaras. Likväl är det som om fred — och det en icke god fred! -— kändes i luften. UTRIKES, FINLAND. j En ny komite har dessa dugur varit samlad i Helsingfors under senator J. W. Snell