Aftonbladet – 25 maj 1864, sida 2

xonblick att vansinnets demon gripit henne som mig: med på en gång reste hon in fulla längd och sade, som om hon sig i tvlat för sig sjelf: Ah! jag måste fatta ett beslut! Hvad betyda väl mitt lugn, min qvinliga värdighet, min lycka, min pligt, emot hans räddåning? Gud skall förlåta mig! Jag skall rädda honom ! Hon borttorkade sina tärar, böjde sig öft: ver mig och hviskade med darrande läppar, med sin blick fördjupad i min och med en slämma, hvari jag tiyekte mig höra hennes bjertas slag: . tAndr, jag vet hvarför ni lider så djupt, ni har sagt mig det en gång, i feberyrseln! Dn älskar mig! ueMin Gud! utbrast jag förtviflad. SAndre, jag — jag öppnar nu frivilligt milt hjerta för er — jag älskar er!... Vill Di ännu dö?f (Fortsa.)