Aftonbladet – 25 maj 1864, sida 2

LNAerT TUDTIRK SVOPPtanRE UCI ORYLRDEHEn systemet innehåller Norrlundsposten följande up Under den protektionist-agitation — äflandet för skyddstullar — som pågått och till ena del kanske ännu pågår i en del af mel lersta och södra Sverge, har, såvidt vi veta, med undantag afen svag röst i Norrbotten, Norrland bibehållit sitt lugn och sin sans, hvilka ej Jätit rubba sig al protektionisternas skri och skenfagra skäl, tusen gånger ramlagda och lika många gånger gendrift na; icke heller har någon, såvidt det är 033 bekant, aktat mödan värdt att här föra några hemliga manövrer och machinationer för att söka värfva röster på de ett ringa fötal undertecknade petitionerna med syftemål att få tullsatserna höjda. För modligen är man nog klok att inse, att dylikt ej skulle lyckas bland de lugna sansade norrländningarne, som äro lika praktiska som klokt betänksam: ma i allt sitt görande. Han inser alltför vil, att likosom det är menniskans naturliaste rättighet att försörja sig med sitt äriga orbete — han är van vid frihet i näringarne — likaså naturligt finner han det vara att höga tullsatser, lagda på en del artiklar, ovilkorligen skola mer eller mins dre indirekt återverka på artiklar tillhöinde andra näringar och följaktligen äterka på dem, till hvilkas skenbara — meh ck endast skenbara -— fördel de höga tullutserna äro gjorda; han kan icke förmå sig all tro annat än att det ligger ett temligen stort skydd för den inhemska produktionen i de långa transporter, risker och andra omkostnader, hvilka ligga på de importerade varorna; han hur den trou att näringar, hvilka äro nationella, ej behöfva någon konstlad omvårdnad, men att de näringar, hvilka skola uppdragas och underhållas med konstlade medel, ingalunda äro eller kunna bhfva nationella, om man än idrig så mycket pysslar om dem, utan, liksom drifbusväxter, ofta kosta mer än de naka och dö ut då man försöker låta dem reda sig på nationell grund. Norrländningen är sålunda ej endast vän af näringsfribeten, utan äfven af handelsfriheten. Och deri gör han rätt; ty ingenstädes, vare sig i den materiella eller andliga verlden, ser man något friskt och blomstrande lif i fjettrade former; allestädes deremot der dessa äro fria och begränsade endast sävidt en välbeställd och välförstådd samhällsordning fordrar ser man dem utveckla sig uti förut icke anude yppiga och sköna former. Om delta får antagas såsom en naturlag och ora tllämpning deraf göres på nationernas varuutbyte sinsemellan, synes man också icke balva svårt att alvöra emellan fördelarna af handelstrihet, protektionism och prohibitism, hvilken sistnämnda form dock Jycklgtvis nu är så temligen nedgjord, att han ci vägar, åtminstone öppet, framträda. Såsom man vet har Dagligt Allehands gjort mycket allarm af den ofvannämnda ;rotektionist-pelitionen med sina nära? 2600 underskrifter. Men hvad betyder dock cetta votum af Pnära 2600 personer, teckSr nude i några få län, mot Svergee hela öfriga niära? 4,000,000 Irän de öfriga dryga tretjerdedelar af Sverge, hvaribland, såsora förut är nämndt, hela Norrlund utan uncantag? ? Om något försök kan sägas hafva ciort liasco, så är det sannerligen detta; och de herrar, hvilka gjort sig mödan att asamla dessa namn och framföra dem till regeringen, synas sannerligen hafva gjort handelsirihetens vänner en vida etörre tjenst ön de gjort protektionisterna. Hvad särskildt Gefle beträffar, hörer det till de mest sällsynta undantag att här någonsin förnimma någon enstaka röst höja gig till förmån för skyddstullssystemet. Vi vilja ej algöra om detta icke till någon det har sin grund i verksamheten på 15Å0-talet af den då här verkande handelsfrihets öreningen med sin 7ljungande Thor? (Thore Petre) i spetsen; vist. är, att Sverges för det närvarande ifrigaste och äfven med afseende på de redan vunna resultaterna lyckgaste kämpe för nåringsoch handelsfrieten är Geflebo — en man, hvars förtjener om denna frihet icke af någon sansad och oförvillad fosterlundsvän jälvas.