Aftonbladet – 25 maj 1864, sida 2

Då det dagades vaknade jag i min länstol, med tårarne strömmande öfver mina kinder. Septembersolens a strålar smögo sig genom det gulvade löfverket, hvita dimmor stego upp från sjön och sänkte sig öfver ängarne; hela naturen var döende och korpar flaxade kring tornen, hest skriande. Jag försökte fåfängt draga mig till minnes hvarför jag befann mig i mitt bibliotek. Ett lätt buller vid dörren kom mig att vända hufvudet ditåt. Fritz inträdde på tåspetsarne, och då han såg att jug var vaken, slog han upp dörren och sade: UStig in, fru greivinna.Z Diane inträdde. uNi här?t utbrast jag, så snart Fritz lemnat oss. — sJas, sade hon, jag var så orolig, ty jag har sett ljus brinna här hela natten; vågade icke skicka Catherine för att höra efter... Andrå, hvad har händt? En olycka har inträffat, jag anar, jag känner det! Nu först ihågkom jag föregående dagens och nattens plågsamma uppträden. Jag gatt länge uppe och läste, stammade jag. Diane kastade en blick på de på bordet liggande böckerna. Hon upptog den jag trampat under fötterna; jag ville rycka den rån henne, men titelbladet stannade qvar i hennes hend och tom läste det.