Aftonbladet – 23 maj 1864, sida 2

sagdt att han utforskat den sorgliga hems lighet, som jag så omsorgsfullt dolde i djuet af mitt hjerta. Vi lefde sålunde mellan fruktan och hopp, då en morgon ett bref från Granger underrättade mig att den fruktade dagen varbestämd till påföljande måndag. Jag blef så blek vid emottagandei af detta bref, att Diane sprang fram för att stödja mig. Andre! utropade hon, finns det då in genting i verlden som är er nog kärt för att hindra er från att på detta sätt förtvifla om er sjelf och om lifvet? Jag ville dölja min svaghet för henne. Ah I sade jag, förlåt mig min feghet, men jag fasar för min sjeltvilliga landsflykt och jag frågar mig hvad lifvet skall blifva för mig, så långt ifrån er! 4Så längt ifrån mig! Andre, der talade icke ert hjerta, som en gång i vår ömsesidiga syskonkärlek såväl förstod uppfatta en sann tillgifvenhets eviga tillvaro! Det är endast kärleken som gör sådane underverkX, sade jag sorgset. Vid detta ord, som likt en suck smög sig öfver mina läppar förskräcktes Diane. Jag såg henne rysa. ENåväll!t återtog hon genast, låt kärleken rädda er!4 Hvad säger ni?4 För tre månader sedant, fortfor hon med osäker röst, älskade ni någon, Andre, jag vet det, ty Madeleine och jag frånryckte er denna hemlighet. Ni tycktes lida då — är det nu förbi? Nej; men hon, som jag älskar skall aldrig ens ana min kärlek 14 ennes blickar mötte mina med ett outsägligt uttryck, som djupt rörde mig. ZHvad gör det om hon ej vet att ni älskar henne? sade hon. Det finnes för en såden kärlek en himmel dit endast Guds öga tränger och välsignar dess lidunde. Men det är atv vara en martyr, hviskade jag. Forts. ftsljer.)