Politiska smulor. Xx. Earopas sju vise. På jorden elt underligt slägte är, Under namn af vänner det komma plär. Vill efter ett kännetecken man fråga? Pet brinner en eld, heter vänskapslåga, Uti deras hjertas trånga trakt, Som de mig sjelfva hafva sagt. -Den elden dock hvarken värmepj eller lyser, Och idess grannskap man darrar-oeh fryser, De vänner måndg rätt tappre vara: De sällan fly förrn de se någon. fara. Men eljest ha de en underlig sed: När ovän förföljer, forfölja de med. De sist.mig med lust till grafven föra: En mer eller mindre kan ingenting göra. Dock vet jag: de mena mig mycket väl, Emedan de icke slå mig ihjäl. Vitalis. Efter sju sorger och åtta bedröfvelser kom ändtligen konferensen i London till stånd. Han skall göret, förklarade Europas diplomater med lord Russell i spetsen. Mindre underkunnigt folk hade visserligen sina tankar för sig, men sfbidade dock tåligt hvad Europas, sju vise månde besluta. Hittills hafva de väl icke beslutat någonting, annat än att — ajournera gig, men tålamod! det blir väl annat af så snart grefve Manderström hunnit skicka nya instruktioner. Det är förmodligen i afvaktan på dessa, som konferensen uppskjutit sin nästa sammankomst till den 28 dennes, inom hvilken tid de nya instruktionerna väl böra vara färdiga, så framt icke hans excellens äfven tappat koncepterna, hvilket skulle vara det sorgligaste af alltsammans. Jag tar nemligen alldeles för afegjordt, att de gamlainstruktionerna icke vidare komma i fråga, sedan tyskarne råkat få göra bekantskap med dem innan de hunno fram: fill sin adress. Kanske bör jag icke lemna den svenska allmänheten i okunnighet om en min väns tankar i detta ämne, ehuru de synas mig något vågade. Han vill med all gevalt öfvertyga mig om att hela poströfvarehistorien är en diplomatisk fint af vår utrikesminister, d. v. 8. att denne med flit spelat instruktionerna i de dumma tyske nes händer för att löra dem bakom ljuset. Naturligtvis — så resonnerar min vän vidare — låg det i hans excellens plan att visa sig. högligen bestört öfver de dyrbara dokumenternas besynnerliga reseäfventyr, för att få en anledning att öfverlemna saken i den svenske justitiekanslerns händer och sålunda göra denne till ett slags skiljedomare i den stora europeiska konflikten, ungefär som den svenske rikskansleren Axel Oxenstjerna var på sin tid. Och min vän är innerligt öfvertygad om, att hr v. Koch kommer att koka ihop en långt beskare soppa åt de tyska poströfrarne, än de många kockarne i London skulle förmått. Jag har tvekat huruvida jag borde öfverlemna eonå version åt offentligheten, ty om den skulle vara riktig, så kunde dess förtidiga publicerande möjligen kompromettera den sålunda inslagna? politikens framgång; men då jag sedan erinrade mig vår utrikesministers ojemförliga talang uti att författa reklamationer, försvann min tvekan, öfvertygad som jag är, att om h. exe. anser en reklamation härvidlag nödig, han skall affatta denna på ett sätt, som skall göra hans diplomatiska vedersakare ännu värre Petälda?. Som sagdt är: jag öfverlemnar denna version . i allmänhetens händer, uten att vilja garentera dess: tillförlitlighet. Endast det vill jeg tillägga, att mitt orskel anser det beslutade långa afbrottet i konferensens förbandlingar vara föranledt af. de sju vises häpneande beundran öfver. detta den gvenska: