slupen Larsens Plads och kuttern Neptun samt två afdelningar kanonbåtar, hvar och en bestående af 4 slupar och en jolle med Hertha och ITauck som chefsfartyg på östra kusten och 8 kanonjollar med ängbäten Liimfjorden som chefstfartyg på vestra kusten; slutligen kommer härtill som depötskepp den förut varande fregatten Bellona. Inalles ha sålunda varit utkommenderade: 1 skruflinieskepp och 1 segellinieskepp, 4 skruffregatter, I segelfregatt, 1 pansarkorvett, 3 skrufkorvetter, 1 segelkorvett, 2 pansaroch 2 skrufskonerter, 5 skrufkanonbåtar, 8 roddkanonbåtar. 10 kanonjollar, 5 örlogsångfartyg, 3 ångbåtar, 1 slup, 1 kutter och ett depötskepp. Af flottans skepp ha följande ieke varit utrustade eller i marinens bruk: segellinieskeppet Waldemar och segelfregatten Dronning Maria, hvilka blifvit begagnade som kaseroskepp: segelfregatten Havfruen, segelkorvetten Valkyrien, briggarne Örnen och S:t Thomas, skrufkanonbåten Bull samt ångskeppen Skirner och Aegir. Skeppena voro fördelade i tre eskadrar, af hvilka Östersjö-eskadern stod under kontreamiral van Dockum, eskaderu i vestra delen af Östersjön under kapten Mazoll och Nordsjö-eskadern under kapten E. Suenson.