Aftonbladet – 19 maj 1864, sida 3

?Ah, man utsprider rykten om mig?? ?Pardig! Inte längre sedan än i söndags orälade jag med den skurken Placide, som upprepade för ett par tre perukstockar att or ibland hade aniull af raseri, då-ingen kunde rå på er.? An, det är då från honom dessa nyheter komma 7? För tusan! Det skulle eljest aldrig fallit någon in. Man såg er ju så glad, så god, så frisk; det skulle vara den der normandens elakhet för att kunna finna på något dylikt. Allt hederligt folk, som känner er, tager emellertid ert försvar i öfvertyvelse att detta rykte är en nedrig osanning. Ni beböfver ej heller oroa er deröfver.? Tack, min hederlige Bastien: det var allt hvad jag ville veta.? XV. Jag skrifver några rader i största hast för att bedja dig, bästa Wilhelm, icke oroa dig öfver min långa tystnad; min käre Schuliz har eusemt varit orsaken till afbrottet i min roman, som Gu kallar den på en gång ljufva och bittra berättelse, du uffordrat mig. I hela två dagar har jag måst bortlägga pennan för att vaka ölver min stackars doktor. Jag har nu som alltid öfvervunvit hans antall af sinnesförvirring genom alt tvinga honom använda sin fasta vilja och sin skarpa logik, som i sanning gör underverk, så snart jeg understödjer den. Jag skall rädda hozom, det ser jag, ty mitt välde öfver hans förstånd tilltager med hvarje dag, och i hans hjertas djup dväljes en finkänslighet som jag med mycken framgång utvecklar hos honom, och jag skall ntan frifvel en dag kbyckas att