Aftonbladet – 19 maj 1864, sida 2

tHUnlnlnn nrnTnnmnm;mMMS7M!rnrrrMnfnnnTnTnTnnnLn nn n nb9bnbnL!t (VO 027770 undvika min förmyndare, på det att ej ett obetänkt ord skulle mellan oss uppväcka den knappt stillade vreden. Lemnad åt mig sjelf och mina egna tankar började jag med lugn öfverväga grefvens oförklarliga uppförande. Jag måste bekänna att jag, oaktadt den motvilja jag hyste mot grelven, dock hade föraktat de avklagelser som juden Abraham vågat framställa mot honom. Grefve de Maufert var rik och hans girighet gjorde en verklig kunglig förmögenhet af de femhundra tusen livres som han förvaltade såsom sina egna och hvaraf han ej lefde upp fjerdedelen årligen, inberäknadt min månadtliga pension. Jag kunde nästan tro att hans omåttlige girighet skulle i hans hjerta qväfva till och med bördsstoltheten och förmå honom att begå älven ett så afskyvärdt brott. Emellertid hade dock hela min själ upprest sig mot den tanken att en af de mina, en närsa slägtinge skulle kunna göra sig till bedragare, till tjut! Men då jag i detta ofgörande ögonblick såg mig öfvergifven af honom, kunde jag ej längre värja mig mot misstankan att ryktet sade sont då det tillade grefven brottsliga afsigter mot min person. Dagen derpå efterskickade jag Bastien. ?Bastien?, sade jag till honom, jag behöfver en pålitlig vän, som ej fruktar att i herr de Maufert förskaffasig en fiende och som håller utaf mig tillräckligt för att säga mig sanningen, huru smärteam den än mi vara. Jag far tänkt på dig.? ?På min ära herr Andre?, sade Bastien, ?det är kanske djerft af mig att kalla mig er vän? men om det cj är fråga om annat än att våga sitt lif i er tjenst, så vet ni väl att jag icke är lättskrämd; jag har säkra näfvar och säkert hjerta — Degagna begge detarne sbm nt behagari?