Aftonbladet – 19 maj 1864, sida 2

Det kan ni göra, sade han skrattande. Ni skall dervid endast stöta på en liten svårighet, den att man säkert skrattar er midt i ansigtet, ty ni kan hvarken börja rocess eller ingifva någon klagoskrift emot vem det vara må, utan er förmyndares medgifvande.s sAlven om denna förmyndare visar sig likgiltig för mina intressen ? invände jag med en harm som jag ej mera kunde slyra. Ni går för långt! utropade han och reste sig: ni glömmer med hvem ni talar, synes det mig. sJag glömmer det icke, min herre, efter jag kommer för att begära ert beskydd. Men ni glömmer den myndighet jag eger öfver er och var viss på att jag icke ämnar tillåta er begynna en process, hvarvid mitt namn såväl som ert ekulle gifvas till pris för åtlöjet. Detta hån gjorde mig förtviflad. cAÅtlöjet! utbrast jag, Såtiöjet, då det är fråga om mitt menniskovärde, mitt lit! Men, min herre, hvarföre skulle det då ligga i ert intresse att det blefve konstateradt att jag icke eger mitt fulla förstånd ? Grefven gaf mig en förfärlig blick, han började gå upp och ned i rummet, under inflytande af en hättig sinnesrörelse; slutli gen stannade han framför mig. Han hade nu afkastat masken. Tro mig?, sade han med semmanbitna tänder, ?försök ej att trotsa mig! Försök ej framkalla en skendal, ty, kom väl ihåg det, det vore att anfalla mig!? ?Jag vet icke om jag måste framkalla en skandal för att ni ej skall låta förolämpa och förnedra mig?, svarade jag stolt, ?men hvad jag vet ör att jag till och met skaft frölsa er, om det Nehtis.r