Aftonbladet – 18 maj 1864, sida 3

som här ofvanföre om uppenbar skrift och bana förmäldt är. Enligt hvad der förmäldt är, skulle då en, som motvilligen öfver natt och år afhål. ler sig från nattvarden — hvilken, enligt 1 samma kap. bör begås åtminstone 3 å 4 gånger om året — kunna, sedan alla varningar och förmaringar af pastor enskildt och sedan i gud truktiga mäns närvaro och slutligen inför konsi storium varit fåfänga, för sitt grufliga brott underkastas det större, så äkta katolska bannet, hvarom det heter i 10 kap. 3 8: Den, som genom denna större bannlysning varder satt utom Guds församlings gemenskap, skall vara utesluten från alia samqväm och umgänge med annat folk, förutom sin hustru, barn och tjenstefolk. Om någon derutan, som vet att han bannlyst är, honom herberaerar eller med honom äter och dricker, den skall stå uppenbar skrift. Dock må man med honom handla och vandla i köp och byten, nen icke såsom en kristen broder.? Något undantag i detta gudahädande stadgande är ej gjordt för den. som motvilligen öfver dag och år afhåller sig. från nattvarden, utan är han under kastad samma straff som för de gröfsta missge ningar. Och denna lag är stadgad 170 år efter den så kallade reformationen! Denna lag stadgar straff för menniskokärlekens bevisande genom herbergerande och umgänge. men uppmuntrar egennyttans bedrägerier, eftersom den förbjuder någon att handla och köpslaga med den bannlyste som med en kristen broder ). Kan man tänka sig något dårhusmessigare, omenskligare och — okristligare; Hurudan sammanlefnaden med hustru, barn och tjenare skulle blifva i fall dessa voro oförnuftiga och hemfallne åt galenskapen, det kan man lätt föreställa sig. helst om man betänker den söndring och misstroende inom hus, som redan nu mången fång de kringvandrande läsaremissionärerna och tfven läsareprester åstadkomma. Dock, folket kom efterhand att tänka alltmera förnuftigt och verkligt kristligt, att den vanvettiga lagen snart de facto upphäfde sig sjelf; oaktadt under tiden hierarkiska bemödanden ej saknades att döda både förnuft och all mensklig känsla och att upprätthålla den ömlkigaste vantro, ty den gaf både makt och — vinst. Men härmed torde ock vara förklaradt. hvarföre uti ifrågavarande kungörelse, icke ens kontentet af hvad som blifvit upphäfdt, intagits. Man blygdes sannolikt öfver, att ett ej blott oförnuitigt och okristligt, utan hvad värre är, katolskt stadgande kunnat få qvarstå hela 340 år efter Luterdomens införande, som ju hetes vara, ett upphäfvande af katolicismen. Kanske var ock det nämnda förbighåtndet. ett medgifvandeåt våra krasst: symboliska kyrkömän och läsaresinnade lekmän, som måhända kunde tycka att allmänheten, hvaraf få känna det katolska stadgandet, just ej behöfde så noga upplysas om dess uppliäfvande, utän att det gerna kunde qvarstå som ett slags spöke, hvarmed mången okunnig kunde skrämmas från det svåra brott, söm stadgandet gällde. Blefve-allmänheten deremot underkunnig om beskaffenheten af det straff, söm nu blifvit upphäfdt, så — hvem kan veta hur många söm kunde komma att göra sig skyldiga till den svåra försummelse, för hvil: n den större bannlysningen vär stadgad. De må dock trösta sig, att första paragrafen. som anbefaller presterskapet uppmuntra. sina åhörare till nattvardens begående, åtminstone 3 å 4 gånger om året; ännu qvarstår, och att nu för tiden ganska många finnas, som. gerna skola följa uppmaningen dertill, för att åtminstone på det sättet ådagalägga sin gudsfruktan och kristendom.